Göteborgsposten – 10 juli 1872, sida 2

sig vaken, och plötsligt befann hon sig, utan H att veta huru, vid kanten af en af marmorbassinerna som upplystes uf månen. Hon bler förvånad af att finna stora säfrör som hon al. drig märkt skjuta upp öfverallt deromkring, och då hon helt uttröttad satte sig ner på en gräsbänk, hoppade Groddrottningen fram till henne och tilltalade henne på följande sätt: — Margot, du är en god flicka, du hor satt dig emot att man beröfvade mig lifvet. Jag vill gifva dig ett godt råd, det är derföre jag lemnat mitt palats nere i ängen för att uppsöka dig här i dessa uttorkede grafvar, som jag känner till sedan gammalt. Du bör gifta dig med din kusin, ma chere, det skall lända dig till lycka och ära. — Ni är eåledes ej ond på honom för det käppslag han ville gifva er? — Han visste ej hvem jag var, han tog mig för en vanlig groda. Det kommer mig att tänka på att det klokaste jag kan göra är alt för framtiden bära min krova och mina juveler; jog ämnar denna afton kläda mig så som det anstår min rang. — Er krona och edra juveler? upprepade Margnerite förvånad, hvar finnas de? — Jag begär dem af dig, Margot, ty de finnas i ditt slott. — Hvad menar ni med detta?