Göteborgsposten – 10 juli 1872, sida 1

har lust gifta dig med din kusin Puypercs, så beror det blott på dig sjelf. — Huru? har han kommit för att föreslå mig ett giftermål? — Nej, det var ej hans afsigt till en början; men den tanken har uppstått hos honom i dag på morgonen. — At hvad anledning? — Kanhända derföre att han funnit dig vacker, sade m:me Yolande småleende. — Mormor, gör icke narr af mig! Jag är ej vacker, det vet jag nog. Jag ser ut som en liten groda, det har du ofta sagt mig. — Men det hindrar mig ej från att älska dig; man kan således se ut som en liten groda och ändock ingifva kärlek. — Min kusin skulle älska mig! Nej; han känner mig allt för litet. Säg mig sanningen, mormor; han kan ej älska mig. — Det tillhör dig att säga mig hvad jag bör tro; ni ha promenerat tillsammans hela eftermiddagen. Jag har icke varit med. Han har kunnat säga dig många vackra saker. Har du ej sjelf sagt honom att du gerna skulle vilja vara gift för att bli firad och se verlden? — Nej, mormor, han har ljugit; jag har ej sagt något sådant. — Men har du ej tänkt det? Han är så inmarig! han har kunnat ana det.