Göteborgsposten – 9 juli 1872, sida 3

ritoriet, alldenstund hon i förra fallet skulle haft att göra med det en oerhörd finansmakt representerande bankirsynädikatet. men nu endast har att göra med franska regeringen, hvars ställning kan vara osäker. Samma tidma tidning motträder den i Tyskland visade allmänna lusten att deltaga i lånet och varnar afgjordt derför. Frankrike skall, säger det, gå vidt man kan se, alltid vara i stånd att betala räntorna på sin skuld. Derför äro rentes en god kapitalplacering för fransmannen. Till spekulationspapper för den tyska allmänheten eller endast som tillfällig kapitalplacering passa de icke. Derför måste vi här ifrigt tillråda försigtighet och kallblodighet. Storleken af Frankrikes bördor kan också verkligen berättiga till dessa varningar till försigtighet. Då man erinrar sig, attden franska statsskulden skall, efter betalandet af de sista tre milliarderna, uppgå till nära 20 milliarder, kan man lätt tänka sig, huru stora de bördor måste vara, som komma att drabba de skattdragande i Frankrike. Af detta lands befolkning om 36 millioner äro nära 10 mill. valberättigade, och det är helt säkert icke för mycket, om man antager, att det i Frankrike ej finnes mer än 8 mill. personer, män, qvinnor och barn, hvilka äro i besittning af något slags förmögenhet. Hvarje fransk man, qvinna eller barn kan således nnses ega af den offentliga skulden en summa af 2500 fres, ett belopp som helt visst vida öfverstiger hela förmögenheten hos många af dem, som inberäknas bland de 8 mill., hvilka ha något. Om vi vidare erinra oss, att den franska budgeten skall till nästa år uppgå till en summa af 2; milliarder, komma vi till den häpnad väckande beräkningen, att hvardera af dessa 8 mill. besutne, hvilka ega 2500 fres af den offentliga skulden, måste bidraga till budgeten med ett årligt belopp af 312 fres 50 c. Ur denna synpunkt måste man medgifva, att Europa, i trots af allt hvad som inträffati Frankrike, måste hysa ett förtroende till detta land och dess regering, hvilket gör det till en pligt för franska nationen att motsvara detta förtroende. Om sagda förtroende vittnar bäst den omständigheten, att, enligt officiela uppgifter från Paris, anmälningar af personer, som ämna subskribera på det nya lånet endast i Paris, redan inom fransk-tyska fördragets ratificering öfversteg hela det belopp, som man önskar, någonting som väl kan, med fog sägas vara exempellöst i alla länders historia. Dea 4 d:s, minnesdagen för Nordamerikas frihetsförklaring, egde en bankett rum mellan de i Paris boende mera ansedda amerikanarne. Cowdin, som hade presidiet, erinrade om det forna förbundskapet med Frankrike, som nu är en syster till Förenta Staterna, hvilka aldrig skola glömma, att det sändt sina ädlaste män, för att strida för dess sak. De hållna talen andades de lifligaste sympatier för Frankrike. Skålarne för presidenten Thiers och franske utrikesministern de Remusat helsades med en riktig bifallsstorm. En påminnelse om sista kriget är underrättelsen från Tyskland, att det berömda militärvetenskapliga biblioteket i Metz, hvilket innehöll 40,000 volymer, nu förflyttats från denna stad i 140 packlårar till preussiska generalstaben i Berlin. Detta bibliotek är ett unicum i sitt slag; det innehåller verk, hvilka räknas bland de största sällsyntheter, ja, många finnas blott i detta bibliotek; derjemte värdetulla manuskript och teckningar. Franska regeringen har, utan att sky några kostnader, i tre århundraden arbetat på dess fullständigande. Emellertid kan generalstaben i Berlin icke rymma detsamma, hvarför det kommer att tillsvidare bli förvaradt i sina 140 packlårar — i hvilka det måhända en gång kan åter finna vägen till den plats och det folk, hvars tillhörighet det i sjelfva verket är. Ett egendomligt mål är t. n. under pröfving i Berlin. För någon tid sedan utpantade man neml. hos en ung skald det enda han egde, neml. hans manuskript, hvilka utgjordes at fullbordade och ofullbordade dikter. Mot denna utpantning bar diktaren protesterat, sägande, att manuskript, och framför allt ofullvordade dikter, icke kunna vara föremål för exekutiv åtgärd, isynnerhet som att de icke få offentliggöras utan författarens uttryckliga bifall. Huru skall domstolen döma? Som ett exempel på den boningsnöd, som råder i Berlin, ansöres det otroliga förhällandet, att ett par familjer måst taga sin tillflykt i en gammal jernvägsvagn. Af de båda familjorna utgöres den ena af man och hustru med tyra barn, den andra af man och hustru med tem baron. Egaren är dock nog omensklig att af hvardera af de båda familjefäderna utkräfva 5 thaler i månaden i hyra, så att de båda. tillsamman utbetala i hyra 120 thlr om året, hvarför staten nu pålägger dem äfven 8 thaler i skatt. — I sanning, man bör ej finna det underligt, om socialisternas läror här finna en god mark. I Ringsthal vid Mittweida, nära Chemnitz, har en öfver hela Sachsen bekant gammal lind nedbrunnit, hvilken i tiden benämndes Lutherslinden, emedan Martin Luther en gång under dess grenar hållit predikan för en