Göteborgsposten – 8 juli 1872, sida 2

jag värdigats välja mitt residens; vet att om du skulle låta denna äng uttorka på samma sätt, skulle stora olyckor drabba både dig och din familj. — Ni skämtar, madame, svarade Margot med fullkomligt lugn. Jag ser fullkomligt väl alt ni är en såö, och ni bör veta att jag aldrig haft för afsigt att vålla er någon förtret; tvärtom, ifall jag kan göra er någon tjenst, är jag mycket villig dertill, ty jag förstår er sorg och har ingalunda ett hårdt hjerta. — Nå väl, mitt vackra barn, sade grodan, fjag skall öppna för dig mitt hjerta och anförtro dig mina sorger. Följ mig in i mitt kristallpalats, du skall erfara märkvärdiga saker som ännu intet menskligt öra någonsin hört. Med dessa ord sjönk Groddrottningen ner i vattnet, Marguerite fann sig till den grad hänförd af Groddrottningens öfvertalningsförmåga att hon just stod i begrepp att följa henne, då bon kände någon rycka sig i kanten af kjolen, och då hon vände sig om såg hon den eköna Nev, som var den största och tamaste af hennes svanar. Han var hennes favorit och bar ett halsband af guld. (Forts.)