Göteborgsposten – 8 juli 1872, sida 2

ni dddd NDe. Sedan franska nationalförsamlingen slutat sin sammankomst d. 3 d:s, hölls under Thiers ordförandeskap ett ministerråd i Versailles, inom hvilket beslöts, att den offentliga suboskriptionen på det nya statslånet å 5 pret skall fastställas till d. 27:de, 28:de och 29:de Juli d. å. Denna underrättelse skall väl bidraga till att dämpa den oro och spänning, som hittills rådt angående det nya lånets utbjudande. Senast i Lördags skulle församlingen förhandla om det nya tysk-franska fördraget. Stora ansträngningar bade gjorts för att förekomma någon verklig debatt i saken, emedan man önskade att församlingen måtte utan diskussion antaga det. Krigsministern general Cissey hade meddelat inom afdelningarne, att han vidtagit alla möjliga åtgärder, för att de tyska trupper, som nu skulle koncentrera sig inom 4 i st. f. 6 departementer, icke måtte komma att tynga tör hårdt på ionevånarne. General Manteuffel, tyskarnes befälhafvare, har lofvat underrätta om, hvar hans trupper skola inqvarteras, tör att baracker skola kunna i tid uppföras. Rörande stämningen mot fördraget, finner man, att de flesta monarkiska tidningarne angripa det, under det att de republikanska organerna finna det förträffligt. Så förklarar Rappel det vara ett utmärkt resultat åf Thiers verksamhet, att hela frågan om territoriets utrymning förvandlats till en rent finansiel angelägenhet. Gambettas blad ÅRepublique Frangaise menar, att framtiden nog skall kasta det rätta ljuset öfver de genom fördraget uppnådda fördelar, och att det visserligen icke är någon diplomatisk seger, som vunnits, men att ett land med Frankrikes hjelpkällor kan i fördraget se ett förtroendefullt och betryggande steg. Journal de Paris, högerns organ, kan deremot ej inse, att någonting vunnits på det nya fördraget, och tilllägger: Troligen innehåller fördraget allt, hvad som kunde ernås, hvad Frankrikes vidriga öde lät hoppas, och hvad vi med smärtsam resignation måste mottaga. Det bonapartiska bladet la Presse finner, att regeringen borde först hafva utbjudit det stora statslånet och derefter afslutat fördraget, omedan detta skulle vittnat fördelaktigare om Frankrikes kraft och sjelftillit. Det bonapartiska bladet ÅPays, att det är obetänksamt och förhastadt att gifva tyskarne så mycket. penningar före den faststälda tiden, emedan Bismarck lätt kan komma på den tanken att begagna det franska guldet till stiftandet at nya kommunistiska uppror i Paris och det öfriga Europa. Det klerikalt-legitimistiska organet PUnivers fordrar tillochmed, att man utan vidare skall förkasta en så förödmjukande fred och inkalla grefven af Chambord, hvilken skall som en annan Camillus jaga de penningegiriga fienderna ur landet. I en af församlingens atdelningar anmärkta Gambetta bl. a.: En fördel, som vi ernå genom fördraget, är icke att förakta, då vi beränka, bvilka olyckliga följder de otydliga bestämmelserna i fredspreliminärerna i Nickolsburg och Pragerfreden haft i afseende på bestämmandet af gränsen i Slesvig. Det föreliggande fördraget bestämmer, att Belfort och hela territoriet skola utrymmas under loppet af de fjorton dagar, som följa på betalningen af den sista milliarden, och det är en. mycket bestämd tid. Onekligen är Preussen mättadt på detta håll genom Elsas och Lothringen och söker ej att, såsom i Slesvig, hålla en dörr öppen för ny invasion och nya eröfringar.