Göteborgsposten – 8 juli 1872, sida 1

af grasvar, väl fyllda med vatten. Nu liknar vårt slott en borgerlig boning, och jag är säker på att dameraa i trakten göra narr af oss och vid åsynen af dina anläggningar göra sig den frågan, om vi blifvit trädgårdsmästare och ämna skicka våra äpplen in på torget till för säljning. Marguerite blef så sårad af sin mormors ord att hon djupt rodnande sänkte hufvudet. M:me Yolande kysste henne på pannan och yttrade för att trösta henne: — Nu är saken gjord, och den har derjemte sina stora fördelar med sig. Man måste förstå att föredraga det nyttiga framför det angenäma. Vi skola äta upp våra äppien med god smak och låta menniskorna prata bäst de vilja. Fortsar du att sköta din trädgård och var säker på att jag skänker dig miti bifall. Då Marguerite blifvit ensäm, föll hon i djupa tankar. Hon hade aldrig sett grafvarne fulla af klart vatten. Kanhända hade de heller aldrig sarit det i sådan grad som hennes mormor föreställde sig. Men Marguerite erinrade sig ha sett dem alldeles gröna af vattenlins, erbjudande anblicken af en fint stickad sidenmatta; hon erinrade sig de långa säfrören, vattenranunklarne med sina tusentals små blommor af matt silfverfärg, neckrosorna, de azurblå vattenveronikorna, källmossan som hon