Göteborgsposten – 8 juli 1872, sida 1

tropiska trädslag och blommor i rabatter och blomstersängar. I Maj månad voro dessa förut så osunda och farliga grafvar fulla afblad och blommor. I hvarje parterrafdelning hade man anlagt marmorbassiner, der regnvattoet samlades och förblef rent och klart, med vackra fiskar, röda som eld, och ståtliga svanar, hvita som snö. Marguerite lät göra små vackra grönmålade skjul, der hon inlogerade sina svanar och sina påfoglar. Steglitsorna och bofinkarno kommo och byggde sina nästen i träden. Hon fann så stort behag i sin nya trädgård, som var väl skyddad både mot stark hetta och stark köid, att hon der tillbragte sitt lif, oeh m:me Yolande steg gång efter annan dit ner utför en trappa som hennes barnbarn enkom för detta ändamål låtit anlägga. En dag frågade Marguerite henne om hon var nöjd, eftersom sommaren nu återkommit utan att en enda person insjuknat. Den gamla damen gaf henne följande svar: — Visserligen är jag nöjd med dig, och jag erkänner att du gjort oss en stor tjenst. Dock måste jag bekänna en sak för dig, nemligen att jag mot min vilja saknar, icke det fula träsk hvarifrån du befriat oss, men den tid då jag var ung och dessa grafvar voro fulla af klart vatten. Jag vet ingenting så vackert som ett gammalt herresäte omgifvet