Göteborgsposten – 6 juli 1872, sida 1

allmänhetens intresse. ansett oss böra på detta sätt päpeka den numera inträdda förändringen. En annan förändring, af särskild vigt tör Göteborgs trafikerande allmänhet, inträdde redan en månad förut eller den förste Juni: vi mena tillämpningen af ett nytt reglemente och d:o taxa för åkare härstädes, som å allmän plats för allmänhetens betjenande, emot lega, tillhandahålla hästar med åkdon eller fordon. Det lilla häftet, som dels bör tillhandahållas den åkande af körsvennen vid första tillsägelse, dels också finnes att tillgå i stadens boklådor för 25 öre exemplaret, innehåller flera ganska vigtiga förändringar. Sålunda ha afgitterna för 1 och 2 samt 3 och 4 personer gjorts likformiga och samtidigt afgiften såväl för körning efter tid som för kurskörning blifvit betydligt nedsatt, hvarjemte beräkningen af till staden hörande område blifvit utsträckt, så att, då, exempelvis, det förut de jure skulle kosta 75 öre för en person att färdas i droska till Lorensberg, två personer nu kunna tillryggalägga samma vägstycke för endast 50 öre. Detta, i korthet antydt, hvad beträffar åkdonen; de fordon åter, som användas till varutransport, skola numera, på samma sätt som droskorna, vara försedda med nummer. Stadens allrahögst uppsatte ha åter till den allstyrande rådsförsamling, som sammanträder å Mindre Börssalen inkommit med en ödmjuk petition att få till arf och ego behålla de pelsar och stöflar, i hvilka deras kroppshyddor under deras sträfsamma tjenstevandring här på jorden, när de en gång sänka eig ner till det låga privatlifvet. Må det tillåtas oss att till deras supplik foga följande versiflerade upprop, till hvar och en af de högmögende, som innan kort skall komma att lägga sin röst i vågskålen för eller emot: Du mäktige, o, lyssna! Från det höga En suck i natten tränger djup och dof Från honom, som, fördold för verldens öga, I tornets djup har vakat, då du sof! Det höfves dig, att du den arme frälsar, Mot tidens stormar, mot dess is och sno, Skänk honom mildt en utaf stadens pelsar, Låt honom ej uti strumplästen dö! När sådan han i evigheten klifver Samt. tassar snopen tram till Petri port Och skrapor får, hans enda ursäkt blifver: Ack sådan mej Jullmäktigs ha gjort ! Skämt åsido, när man kan glädja en menniska med en gammal pels och ett par dito stöflar, hvarföre skulle man icke då, tör en gångs skull, frångå den gamla maximen: den största sparsamhet bör iakttagas. Apropos de bottes! Efter vi i dagens krönika händelsevis kommit att språka så mycket om klädedrägt m. m. och eftersom vi just äro i farten med verser och monologer, vilja vi icke undanhålla dem af våra läsare, hvilka äro bevandrade i det klingande språk, som talas i la belle France följande oss anonymt tillsända satiriska poem: Monologue dun Original de nos jours, adress å son Chapeau, son Habit et sa Chaussure. Devise: Cest un original qui se desoriginalisera, quand tous les originaux, ut se sout origwnalises, se dsoriginaiseront. Soyez-moi-sideles! d, chers amis que jeaime! Ensemble nous devenons vieux; Jamais brosses! cest mon ide cest mon systöme! Diogene-mme! edt-il fait mieux? Quand les vents å vos minces etoffes Vont livrer de nouveaux combats, Imitez-moi! Resistez, en philosophes! o! chers amis! ne nous sparons pas!! Ne regrettez pas ces jours de courses vaines, u nos destins furent pareils, Ces jours, måles de plaisirs et de peines, Mles de pluie et de soleil; Il faudra, sous peu. å ce qwil semble, Que je mette, pour toujours, chapeau bas, Attendez-moi! Nous prirons ensemble: O! chers amis! ne nous sparons pas!! Till ersättning för dem, som möjligen icke kunna ha något nöja af ofvanstående lilla diatrib, meddela vi en annan godbit, som vi nyligen påträffade i Öresundsposten och som näppeligen kan missförstås af någon enda af våra benägna läsare: Et Bröllop På Landet. Lördagen den 22 dennes, firade målaren Helge Olsson, och Åbodotren Christin Svensson i Truedstorp sit Bryllopp med så stor ståt och Pragt, att insändaren alldrig set något dyligt, 2:ne milletärkläde, Ridare på 2 vita Hingstar med Broderade täcken och med en Röd fana i vars båtten syntes ett knä böjande Lam, Hvars standar var kläd med svärt floder och fördes af venstre Hästens ridare, Redo före Brudstassen, Som Bestod af 51 vangnar med trommor och musik, på Brudvangnen åckte endast personer, Som alla voro eukla i utstyrsel, Bruden var kläd i all enkel Het och med Blotat Hutvud Hvars krusiga Lockar Hängde likt en Broderad mantel öfver den mjelvita Ilalssen. På Henes klädning vid vänstra sidan syntes et utbrodering med Blonda Band, ut Svärd, detta var den enda Prydnanden Bruden ar. Måte denna dygdiga Flicka äfven nu såsom Qvinna, blifva Lika anspråks Los och from som för och fort sätta den verksamhet Hon såsom Flicka På börjat Då skall säkerligen samhellets både unga och gamla, en gång på Henes Guld bröllop emot taga henne med anu störe ståt, och hvad som är ännu mera värdt Hon får et odödligt namn. Du som vandrar, Leende och glad, i din ungdoms, solbeglänsta Eden Tänk ej På Hur under rossers blad. vägen F,Anosamt olntar A S. badar