rande Förenta Staternas finanser och handelsförhällanden under år, 1871 meddelat åtskilliga upplysningar om den minskning som girvit sig tillkänna i Amerikas export och import öfver Atlantiska Hafvet. I Juli månad år 1861 utgjorde det lästetal som representerade Förenta Staternas export och import på denna väg 5,539,813 tons; i Juli 1865 utgjorde det 5 096,781 tons, och var denna minskning en följd af kriget; men lästetalet i Juli 1870, således fem ar efter krigets afslutande, hade sjunkit ner till 3,946,149 tons. År 1861 utgjorde värdet af Förenta Staternas export, import och re-exporthandel 530,569.412 dollars, och deraf kommo ungefär två tredjedelar på amerikanska fartyg. År 1870 var totalsumman 991,857,269 dollars, och värdet af de frakter som befordrats på amerikanska fartyg utgjorde blott 350,849,769 dollars eller något mer än en tredjedel. Utländska fartyg hade tagit både handeln och penningarne. Fordom förhöll sig antalet af passagerare som befordrades öfver Atlantiska Hafvet på amerikanska fartyg till det antal som befordrades på utländska skepp såsom sex förhåller sig till ett; nu befordras fjorton på främmande fartyg medan en befordras på amerikanskt. Den tillökning både i frakt och passagerareantal som visat sig sedan 1870, har ej åstadkommit någon förändring till fromma för Förenta Staterna, och öfvergången af landets hela exportoch importskeppsfart till andra nationer har äfven dragit med sig kontrollen öfver skeppsbyggeri, och denna konst — tillägger mr Pakenham — har nu sjunkit ner till en så låg ståndpunkt i Amerika, att det skulle kunna tyckas vara omöjligt att i hela landet finna sådana varf och tillbehör sem äro erforderliga för att fullständigt färdigbygga och låta gå af stapeln en första klassens oceanängare. Religiös vantro. Vi ha förut i denna tidning omnamnt tillvaron af en religiös sekt i England, bland hvars trossatser den egendomliga äsigten är upptagen att all läkarebjelp vid sjukdomar är syndig. Det är lätt tänkbart hvilket elånde som under en farsot kan uppstå deraf att en sådan åsigt får i någon mån göra sig gällande, och talrika berättelser ha under senare tiden offentliggjorts i England om huru förfärligt smittkopporna hemsökt en mängd familjer tillhörande sektens anhängare. Nyligen har man funnit en Dy påminnelse om denna sekt i en engelsk religiös tidskrift, som tillkännagifver önskningar om förböner af dess prenumeranter och utlofvar denna hjelp åt en som önskar bli iståndsatt att utan användande af opium eller morfin uthärda smärta. Den formen af asketism tycks verkligen vara dystrare än hvarje annan — den som ökar sjukrummets bedröflighet genom läran att de vetenskapliga upptäckterna i afseende på sätten för mildrandet af plågor blott äro frestelser som ställas för den lidande, och att religiös tro och undergifvenhet bjuda honom att undandraga sig den erbjudna lättnaden. Likheten mellan detta sätt att betrakta de materiella hjelpmedel som erbjudas oss i lifvet och det system att stämpla vissa föremål såsom heliga eller förderfliga oberoende af deras verkliga egenskaper, hvilket så allmänt råder bland vilda nationer, är ganska slående. Att det i mer eller mindre grad bibehåller sitt välde öfver en civiliserad allmänhet är besynnerligt nog, men förhållandet är utan tvifvel i båda fallen en följd af samma orsak. Det härleder sig af rent dogmatiska åsigter om rätt och orätt samt af en beredvillighet att underkasta sig andlig auktoritet hellre än enkla fakta. Vi skola ej göra stora framsteg i någon riktning, förrän vi alldeles blifvit fria från den föreställning hvaraf menskligheten från urminnes tider varit bunden, föreställningen att makten öfver naturens hemligheter afundsjukt undanhålles oss af Försynen, och att vi endast med stor fara för vår själ kunna upptäcka dessa hemligheter.