Göteborgsposten – 5 juli 1872, sida 1

— F57r142 uU11— derhandliugar. Litvet under börstimman bar snart hunnit sin höjdpunkt och är så återigen stadt i regress. Telegrafbyråerna eättas i verksamhet för att till aflägsna orter bära underrättelsen om dagens noteringar, om order som blitvit effektuerade o. s. v. Börsmagnaterna stiga in i de vagnar som utanför vänta på dem och som skola föra dem ut till deras landtställen. Affärerna synas hafva ingifvit aptit, ty restaurationslokalen i Börsenhallefylles snabbt af hungrige middagsgäster. En del begilver sig till det gent emot belägna Zinggs kat och borden i de närbelägna restaurationskällarne besättas snart af commiser, hvilka för 1 mark pr kuvert derstädes erhålla sin middag. Portarne till Merkuriitemplet slutas och tidens ström flyter åter lugnt öfver de millioner, som nyligen simmade på dess upprörda yta. I Neue Börsenhalle här uppe i Börsens öfre våning finnas tidningar från verldens alla delar och i byggnaden är äfven inrymdt ett Commeizbibliochek, 30,000 band starkt, bestående till större delen af nationalekonomisk, handelsvetenskaplig och statsrättslig litteratur, hvilken Kostnadsfritt utlänas åt de unge mär som egna sig åt handeln. Vore det ej skäl att Göteborg åtminstone i mindre skala sökte i detta hänseende följa Hamburgs föredöme? Hvad Hamburg är bland Nordens handelsstäder, detsamma är Norddeutsche Bank bland dess banker. Åtskilliga af våra svenska statslån hafva blitvit negotierade genom denna kreditinstitution och äfven för den närmaste framtiden kommer troligen sagde bank att vid de stora nordiska finansoperationerna intaga en ledande ställning. Det var dertör med en viss aktningsfull bafvan jag beträdde dess tröskel och jag tyckte det nästan vara förmätenhet att med den lilla anvisning, som jag egde att der inkassera, besvära folk, hvilka äro vande att röra sig med hundradetusental. Man har svårt att föreställa sig en mera lullkomlig organisation än den som är införd i byråerna inom denna bank, Mekanismen arbetar så tyst, men ändock så noggrant och ordentligt. Dock förekommer det som om publiken borde hatva svårt att finna sig till rätta vid alla dessa formalteter med bl. a. olika färgade anmälningslappar för hvarje expedition o. 8. v. Och obilligt tyckes det derför vara när man genom stora plakater underrätas om au aiseende ej fästes vid sådana expeditioner, hvilka ej äro formelt affattade. Kassan är i en annan våning än byråerna och här går betydligt mera gemytligt till än i den ötre. Tjenstemån och allmänhet äro mera blandade om hvarandra, och säckar med silfverthalrar tömmas ut på disken inför den bländade kundens ögon. Det förblef mig outransaklige hvem som här egentibgen skall bli den lidande, ifall, som väl kan ske, en missräkning begås, ty de uniformerade vaktmästarne tycktes tritt schalten und waltenmed kassan och verkställde på eget bevåg hqvider, som rörde summor på tusental. Vereinsback synes göra allt för att kunna värdigt tafla med sin äldre systerinstitution. Det hade händt mig vid liqviden i Rordd. B. att jag erhållit en sedel af vida större valör än som var mig lägligt. Min anhållan att få den ersatt med femoch en-thalerssedlar möttes af det svaret, som naturligtvis utgjorde ett de obotfärdigas hinder, att man för tillfället ej egde några sådana inne. En person, som stod mig nära, hviskade då: gå ni till Veremsbank, der uppfylles alla allmänhetens billiga anspråk. Ehuru jag just ej trodue på att der få beviljadt hvad som nekats mig i den bank, med hvilken jag haft affärer, begaf jag mig dit, emedan jag tyckte det kunna vara roligt att beskåda äfven denna banklokal. Den önskade vexlingen bifölls emellertid genast, deremot blef intet utaf med det tilltänkta skärskådandet af lokalen, ty banken var för tillfället inrymd i ett närgränsande hus, medan dess egen bouing undergår en genomgripande nybyggnad. Såvidt man kan döma af hvad redan är färdigt, tyckes Vereinsbank sträfva efter att äfven i detta hänseende ötvertraffa sin medtaflare. Man känner sig srestad att bli en ifrig anhängare af den tyska enhetstanken, så fort man beträder tysk jord, ur den synpunkten nemligen, att genom dess förverkligande enhet möjligen också skall kunna tillvägabringas i Lysklands myntsystem. Större villervalla än der I. n. råder i detta afseende låter ej tänka sig. Hvarje liten suverän, hvarje jörstad, besagnar sig med ifver af sitt myntregale och töljden har blifvit denna uppsjö af olika prägingar, som troligen skall mycket fröjda framidons numismauci, men som är särdeles obepaglig för dem hvilka i den närvarande tiden natva hqvider att göra. Hamburg är naturigtvis nog kosmopoliusk att mottaga hvad nynt som erbjudes, men staden är tillika tilläckligt nationel för att hålla sitt eget mynt ett värde, för hvilket ej finnes och — tiläggom — aldrig har funnits någon grund. )e nu kurserande hamburgska småmynten äro ill don grad förslitva, att något spår till präging ej mera kan upptäckas på dem och att le snarare måste anses såsom myntrepresenativer än såsom verkligt mynt. Icke förthy åter hamburgaren i den dagliga omsättningen in sch. cour. gälla lika med den preussiska roschen. Han kan i teorien erkänna skiloaen, men det är först när man till en lidvid