Göteborgsposten – 3 juli 1872, sida 2

dClås 055 UM om 111u8 u10 111111 1410 franska nationalförsamlingens) höger och presidenten Thiers. Denna bitterhet skulle i en sådan stund som denna, då Thiers onekligen är mer än någonsin af vigt för Frankrike, synas alldeles obegriplig, om man icke fann den nära sammanhänga med åtskilligt annat. Frankrike har redan nu en oerhörd statsskuld, för hvilken landets representation har svårt att finna resurser; deona skuld skall innan otroligt kort tid komma att ytterligare ökas med den kolossala summan af 3 milliarder. Afven för dessa måste representationen således finna resurser. Thiers, som i finansoch handelsfrågor tillhör en äldre skola, har tydligen icke fullt klar blick för den stora omhvälfning i förhållandena, som isynnerhet på bandelns område inträdt under senare halfseklet genom jernvägar och telegrafer, Thiers, sade vi, vill finna dessa resurser i det helas återförande i de gamla kommersiela spåren, genom fastställande af protektionistiska tullar, kortligen genom den s. k. indirekta beskattningen. Men det i så mycket häcklade andra kejsardömet hade likväl under sin tillvarelsestid infört en fri handelslagstiftning, alldeles motsatt den som Thiers förordar, och under den hade landet, tack vare äfven dess af naturen så ymniga hjelpkällor, svingat sig upp till en höjd af allmänt välstånd och kapitalstyrka, som låter nästan alldeles otrolig. Nationalförsamlingens höger, som förnämligast utgöres af större eller mindre godsegare, är af sina intressen hänvisad på att hylla den fria handelslagstistningens principer, hvilka tillåta landtmännen att fritt utföra sina produkter i verldgmarknaden och till möjligast billiga pris utbyta sina afkastningar mot hvad de behöfva af industriens alster. Högern har äfven kommit till den under kejsardömet vunna ertarenhet att frihet i handelslagstiftningen skall bäst utveckla landets resurser och sätta det i tillfälle att bestrida kostnaderna, i räntor och anmorteringar, för dess kolossala statsskuld. Derför vill högern med all makt, just nu då det gäller det stora lånet och medlen för dess bärande, kämpa emot Thiers protektionistiska system. Men den känner den gamle statsmannens oerhörda envishet, såväl som hans äkta fransyskt hetlefrade natur, och den befarar måbända derför i den stundande parlamentariska kampen, att Thiers skall med all makt söka att, såsom han gjort så många gånger förut, genomdrifva sin vilja. Det tvång, som kammaren måste komma att häraf lida, vill högern i en så vigtig sak som denna, hvilken den anser vara af afgörande vigt för Frankrike under en långvarig framtid, ej underkasta sig. Och man kan ej annat än finna det naturligt, att den icke vill längre rösta emot sitt bättre vetande, eller bevara en ställning som ej gör det möjligt för densamma att afgilva ett verkligen fritt votum. Med skäl har man derför att förr eller senare motse en våldsam parlamentarisk kamp, sedan det försök till närmande som högern gjort hos Thiers, misslyckats. Och man väntar naturligtvis, att Thiers möjligen skall åter framkomma med sin gamla käpphäst om att lemna sin presidentsbefattning, i fall man icke vill ingå på hans önskningar. Det är för att vara beredd för en sådan eventualitet, som högern — besluten, säges det, att denna gång ej åter gitva vika — enats om att, i händelse Thiers skulle vilja afgå från presidentsbefattningen, låta honom göra det, för hvilken möjlighet man redan kommit öfverens om alt rösta på marskalk Mac Mahon som Thiers efterträdare i presidentsbefattningen. Man må dock hoppas af Thiers fosterlandskärlek, att ban icke nu spänner bågen för högt. Det säges, att kraftiga mått och steg äfven tagas för att bringa till stånd en försoning mellan regeringen och högern, aller den konservativa majoriteten, naturligtvis till förekommande af en kris, hvilken den radikala venstern, med Gambetta i spetsen, synes ej missbelåtet afvakta. Thiers sjelf tyckes ha blifvit något betänksam. Under det han envist sökt förmå nationalförsamlingen och budgetutskottet (statsutskottet) att bland nya skatter antaga hans protektionistiska förslag om tull på räämnen, har budgetutskottet förut afgjordt förkastat denna skatt, såsom skadlig för landet samt dess handel och industri. Fastän Thiers en gång förut motsatt sig den föreslagna inkomstskatten, hvilken man vill införa i stället för Thiers protektionistiska skatteförslag, och då lyckades förmå nationalförsamlingens majoritet att äfvenledes förkasta den, bar dock budgetutskottet börjat inse nödvändigheten af dess I successiva ipsörande, om det än med Thiors finner det vådligt att införa den genast i sådan utsträckning som Income tax i England i eller t. ex, den vanliga skatten hos oss, emedan man ej vet, i hvilkon stund en omhvältning kan ske, som lägger makten i de radikalas händer, då inkomstskatten lätt kan bli obegränsadt progressiv och ett vapen i republikanernas händer till de besutna klassernas plundring. I enlighet bärmed har budgetutskottet i sitt skatteförslag bland annat intagit en skatt af 2 9, på inkomsten af hypoteker, hvilken skatt i sjelfva verket kan anses utgöra inledningen til en successiv inkomstskatt. Detta förslag har Thiers på det bestämdaste motsatt sig. I sista stund drog han sig likväl tillbaka, då denna skattetitel antogs med 327 röster mot 261. Detta votum är möjligen ett omen. så