AAA F( ( 2W—2 — ut. Gräset är ymnigare än under nåstföregående år, och höskörden, som på flera ställen börjats, är särdeles rik. — —— ——— A Fran Utlandet. Efter Gladstones förklaring i britiska Underhuset sistl. Thorsdag meddela vi här en redogörelse för Gnåverdomstolens sista, vigtiga förhandlingar: D. 15 Juni sammanträdde skiljedomarne i Genöve, och Förenta Staternas ombud framställde, i öfverensstämmelse med femte artikeln i Washingtonsfördraget, de argumenter, på hvilka hans regering stödde sig. Britiska ombudet å sin sida ingaf en förklaring, att det enligt hans regerings förmenande skulle vara önskligt, att ytterligare tid måtte förunnas den på grund af de underhandlingar, som pägingo mellan båda regeringarne rörande ingåendet af en tilläggsartikel till fördraget. Britiska ombudet yttrade: Under sådana förhållanden skulle H. M:ts regering vilja vördsamt föreslå domstolen att ajournera det närvarande mötet för en tid, som kan sätta de höga kontraherande parterna i stånd att ännu afsluta och ratificera ett tilläggsfördrag. Tiden för denna ajournering gjordes icke till något väsentligt vilkor. Förenta Staternas ombud sade, att han icke kunde meddela sin regerings åsigt om förslaget, förrän han finge veta den tid, för hvilken man begärde ajourneringen. Han tillade, att hans instruktioner icke satte honom i stånd att till fullo meddela skiljedomrarne Unionsregeringens åsigter rörande förslaget, och begärde derför en ajournering till Måndagen d. 17 Juni. Måndagen d. 17 var Förenta Staternas ombud ännu icke i tillfälle att meddela sin regerings åsigter, och man beslöt domstolens ytterligare ajournering till d. 19. D. 19 Juni afgåfvo skiljedomrarne ett utoleg rörande ajourneringsförslaget af denna lydelse i hufvudsaken: Skiljedomrarne önska, att man måtte förstå, att de, i de anmärkningar de stå i begrepp att uttala, endast ha för ögonen det förslag af britiska regeringens ombud, som nu föreligger dem, om en ajournering, som skulle kunna förlängas till Februari månad nästa år. Skiljedomrarne ha icke för afsigt att uttrycka eller ingifva någon åsigt om den punkt, rörande hvilken de båda regeringarne sålunda äro af olika mening, ej heller i afseende på uttolkningen eller verkningen af fördraget. På grund deraf anse skiljedomrarne det riktigt att förklara, att de, efter den sorgfälligaste granskning af allt hvad som påyrkats af Förenta Staternas regering i hänseende, såväl hvar för sig som gemensamt kommit till den slutsatsen, att dessa anspråk (på ersättning för indirekt skada) icke, enligt de principer för international som äro tillämpliga på sådana fall, utgöra någon god grund för tilldömande af ersättning eller beräkning af skada mellan tvenne nationer, utan skola enligt dessa principer helt och hållet uteslutas från domstolens afseende, då den afkunnar sin dom, såframt det icke råder någon oöfverensstämmelse mellan de båda regeringarne ang. domstolens befogenhet att afgöra deröfver. Sedan denna förklaring afgifvits af skiljedomrarne, efter egen drift, tillsporde domstolens president (italienaren Sclopis), det britiska ombudet, om han hade någonting att säga, och han svarade: Ingenting. Förenta Staternas ombud tillspordes derefter, huruvida han hade någonting att säga, och han begärde en ajournering, för att han skulle kunna meddela sig med sin regering. Förenta Staternas ombud erhöll sin regerings svar tillräckligt tidigt för att domstolen kunde åter samlas Tisdagen d. 25 Juni, istället för Onsdagen d. 26, såsom beramats. På Tisdagen afgaf Förenta Staternss ombud följande förklaring: Den af domstolen afgifna förklaringen angående de anspråk, som af Förenta Staterna framställts till skiljedomstolens afgörande, för 1:o förlusterna i den amerikanska handelsflottans öfverflyttande till den britiska flaggan; 2:o de förhöjda assuranspremierna, och för 3:o krigets förlängning, samt en stor summas ytterligare användning på kostnaderna för kriget och upprorets undertryckande, antages af Förenta Staternas president såsom bestämmande för dess omdöme angående den deri innefattade vigtiga allmänna rättssrägan. Förenta Staternas ombud är bemyndigadt att förklara, att, i följd deraf, de ofvan nämnda anspråken icke skola påyrkas inför domstolen at Förenta Staterna, utan må uteslutas från allt afseende i hvad skiljedom som än må afkunnas. Det britiska ombudet sade, att han skulle underrätta sin regering om den af skiljedomrarne d. 19 gjorda förklaringen samt det af Förenta Staternas ombud gjorda meddelandet, och begära fullständiga instruktioner. Domstolen ajournerades derpå för attsätta britiska ombudet i tillfälle att meddela sig med sin regering. Domstolen sammanträdde åter i Thorsdags kl. 12. Det britiska ombudet meddelade då sin regerings förklaring, att äfven hon antog domstolens uttalade åsigt och på grund deraf uppmanade sitt ombud att begära att få återtaga det förslag han gjort domstolen d. 15 om en ajournering som kunde möjliggöra afslutandet af ett tilläggsfördrag?. Domstolen afkunnade derpå definitivt sitt utslag angående borttagandet af deaf Förenta Staterna framställda indirekta ersättningsanspråken och ajournerade till d. 15 Juli, då de direkta ersättningsanspråken skola komma under förhandling. Tres MA OO FT b47 ooo AP MausAUL