Genast i glashallen ser man som motstycke tll de liknande svenska utställningarne en präktig samling af gjutstålsprodukter, hufvudsakligast från Nas Egelands jernbruk. i Sakkunniga påstå visserligen att Finspong och i Eskilstuna stå ett trappsteg högre, men Fini spong isynnerhet är ju i hela Europa ansedt som det yppersta i sitt slag och dess norske kollega står i alla fall ej långt efter detta. Dess själlkanoner äro isynnerhet förträffliga. Jag kan här på sätt och vis tala af egen erlarenhet. Under ett besök i Norge har jag nemligen sew prof företagna med dessa kanoner och lika säkert som jag genom infanterimanövrerna uppe på själlsluttningarne fick ett fullkomligt intryck af att Norges söner under ett eventuelt krig skulle vara i stånd till att värja sina trånga pass på det yppersta sätt, lika säkert förekommo mig fjällartilleriets öfnmgar högst olycksbådande för en blitvande fiende. I glashallens norska afdelning förekommer en rik samling dylika kanoner, af projektiler dertill och på det hela taget af samma slags ståloch jernsaker som Sverige bitsändt. Men jernet är icke den metall som företrädesvis representerar Norge. Från Kongsberg fiones utställd en lika dyrbar som smakfull grupp af massiva silfvertackor, hvilka naturligtvis göra ett egendomligt intryck på de infödda köpenhamnarne, hvilka helt visst haft reda på att det finnes ett slags silfververk i Kongsberg, men törmodligen aldrig tänkt på att det kan prestera silfvertackor sådane som dessa. Af denna inhemska metall ha de norska juvelerarna utställt ett tilltalande litet museum af inhemska silfverarbeten och deras vackra norska siligramssaker göra stor lycka såsom de här förekomma i en rik och smakfull anordning. Små, täcka, siratliga som de äro bilda de den starkaste motsats till sina grannar, flådda björnar och andra brummande pelsverksleverantörer deruppe från själlen. Men äfven dessa stora, mjuka skinn äro egendomligt norska och obekanta för oss, men då de framträda imponerande massor sakna de ingalunda beundrande betraktare. När väggdekorationerna ej längre utgöras af pelsverk kommer turen till de geologiska kartorna. Men på detta område har Sverige helt och hållet öfrerträffat broderlandet. Hvad Norge deremot utmärker sig för på utställningen är en särdeles vacker och omfattande minoraliesamling som förträffligt representerar landets rikedom på metallsten och jernarter. För de invigda finnes här full upp att studera, de oinvigda deremot måste åtnöja sig med att beundra de många vackra stenarnek, som damerna kalla dem och med att förvånas öfver de jättestora blocken af kopparmalm, Dessa ha sin plats i det omkring glashallen löpande galleriet. At de här i öfrigt utstälda föremålen har Norge isynnerhot heder af Wingaards patenterade kokkärl från gjuteriet i Bergen, af särdeles ändamålsenligt konstruerade isskåp samt på matoch dryckesvarornas territorium af de egendomliga norska produkterna: förträfflig tran från Aalesund och dess verldsberömda Lysholms Aqva-vit från Throndhjem, äfven kalladt Linie-aqva-vit, emedan det ej utsläppes i handeln förrän det varit utskickadt med norska fartyg och på dem passerat linien. Dess ypperliga smak tillskritves i väsentlig grad donna visit i Tropikerna. Kommer man upp i första våningen, finner man här först och främst ett stort glasskåp, som innehåller en dame-kostym, hvilken i alla hänseenden kan sättas vid sidan af den svenska och den danska utställningens lyxartiklar. Den är af tjockt svart siden och öfversällad med ymnigt kulört broderi samt kostar hvarken mer eller mindre än 1000 rdr sv. Den tar sig något egendomligt ut i förhållande till sin omgifoing. Lyxen är nemligen alldeles bannlyst från samtliga utställningarne i dess grannskap, hvilka troget afspegla Norge sådant som det är: fattigt, men solidt och arbetsamt. I dessa stora kläderbutiker och bland dessa dyrbara ylleoch lärftsartiklar förekommer helt säkert ingen humbug. De kunna måhända förefalla förfinade köpenhamnare någon smula grofva, ej tillräckligt eleganta, men bönderna, som för resten nu börja att i ett högst betydligt antal besöka utställningen, ser man alltid stanna här, med kännaremin undersöka det utstöllda och ge det en helt säkert mycket berättigad mention bte som tyger af bästa och dyrbaraste qvalitet. De talrika lyxartiklar som förvåna i den svenska och den danska afdelningen, finner man, på det hela taget, ej i den norska. Den broderade sidenklädningen har visserligen nåera sa enstaka motstycken, som t. ex. den elega taste spegeln på hela utställningen med medaljonger at den svensk-norska och den