Göteborgsposten – 1 juli 1872, sida 2

Senare Post, I Easens koldistrikter har som bekant en kolossal strike utbrutit. I Essen ligga äfven de stora fabrikerna, som blifvit verldsberömda under namnet Krupps etablissement. Detta sysselsätter flere tusen arbetare, och helt naturligt är att man fruktar för strikefeberns utbredning äfven dit. Egaren och styresmannen för etablissementet, Alfred Krupp, har dock tagit ett kraftigt steg, hvilket torde vara af god verkan. Han har neml. utfärdat följande manifest, hvlket kan törordas hos arbetsgilvare i allmänhet, men likväl skulle sakna den rätta klämmen. om det icke hade stöd i medvetandet, att arbetsgifvaren sett sina arbetare till godo, på allt sätt han kunnat: Till arbetarne i gjutstålsfabriken! För 45 år sedan stod jag i ledet med några få arbetare i denna fabrik, som i ett förfallet tillstånd gått i arf till mig. Daglönen för smeder och gjutare hade då förhojts från 18 pfenning till 73 sgr, och hela veckolönen utgjorde 1 thlr 15 sgr. Under en tid af 15 år förtjente jag jemnt så mycket, att jag kunde till arbetarne utbetala deras lön; för mitt eget arbete och mina egna bekymmer hade jag icke någon annan ersättning, än medvetandet om att jag uppfyllde min pligt. Då förhållandena i allmänhet förändrade sig och det gick bättre med fabriken, förhöjde jag efter hand aflöningen; regeln var, att det alltid skedde frivilligt, i det jag kom hvarje påminnelse i förväg, och denna regel skall fortfarande bestå. Den ena nyttiga inrättningen har skapats ctter den andra, och mycket skall ytterligare bli gjordt; intill denna stund ha de största ansträngningar gjorts i arbetarnes intresse; de nya bostäder, hvilkas uppförande påbörjats, räknas i tusental. När omsättningen afstannade, när fabrikerna öfverallt stodo stilla, när inga beställningar ingingo, höll jag allt oaktadt arbetet likväl i gång, och jag har aldrig afskedat en trogen arbetare. Det finnes ännu ibland oss många gamla, hvilka kunna bekräfta, hvad jag säger. Spörjen dem, hvad som gjordes för arbetarne år 1848. Alla veta, hvilka uppoffringar som sedan måste göras under krigsåren. Hvem kan beräkna de uppoffringar, som måste göras under nu rådande kolbrist? Ömsesidig trofasthet har gjort verket stort. Jag vet, att jag förtjenar och eger eder tillit, och derför vill jag ställa dessa ord till eder. Jag varnar eder, innan jag får anledning att klaga öfver otrohet och ond vilja, för det öde, stom man söker att genom kringflackande agitatorer och genom flygskrifter bereda den talrika arbetsklassen, i det man ger sig min af att vilja dess väl samt missbrukar religiösa och moraliska tänkespråk. Dessa menniskor skola börja att skörda, då de genom listiga lockelser oåterkalleligt undergräft existensen för eder klass; deras mål är, att det skall gå under, för att de då må kunna fiska i grumligt vatten. Jag ber er blott skaffa er kunskap om dessa apostlars forna lif, om deras husliga och moraliska vandel. Arbetarnes bidrag till skandaler med mun och penna äro ett beqvämare och behagligare byte för dem, än den inkomst som de kunna vänta sig genom att uträtta något. Essener Blätter söka att genom uppdiktningar af alla slag kasta en skugga på min karakter såsom styresman för denna fabrik, och för att upphetsa stämningen bragte detta organ i går den underrättelsen, att jag måste bevilja en del af eldarne en betydande förhöjning i deras lön. Till denna och andra plumpa osanningar af elaka motståndare fogar jag nu denna varning och försäkran. Ilvilka håndelser som än må inträffa, är det likväl oåterkalleligt, att ingenting skall förmå mig att i någon punkt gifva efter för trots. Fabriken skall säsom hittills skötas i den anda, som öfverensstämmer med mina grundsatsor, med den välvilja, som alltid varit en lag, och detta skall fortfarande ske för min del, så länge jag likasom förr har trofasta arbetare, hvilka kunna anses ha sitt hem vid etablissementet. Att jag i hvilket ögonblick som helst kan öfverlemna min befattning åt andra, och att intet bolag af kapitalister skall vilja öfverträffa mig i välvilja och beredrillighet -att göra uppoffringar, det kan väl ej vara trifvel underkastadt. Det finnes näppeligen någon, som kan tro, att jag af vinningslystnad underkastar mig det besvär och det arbete, som är förenadt med att sköta en fabrik på egen räkning. Hvar och en vet, huru högt jag i alla tider skattat arbetet och arbetarne; men hvar och en kan äfven vara förvissad om, att ett misskännande af mitt sinnelag, skulle vara i stånd att undanrödja min rotfästade kärlek till båda. En hvar kan vara öfvertygad om, att jag som förut ej säger något, utan att hålla mitt ord. Jag varnar derför ännu en gång mot lockelserna till en sammandrabbning mot lugn och frid. Den flitige, ordentlige arbetaren har hos mig tillfälle att efter en måttlig arbetstid kunna lefva af sin pension i sitt eget hus — och det på ett så fördelaktigt sätt, att detta knappast någon annorstädes är fallet. Jag väntar och begär fullt förtroende, jag vägrar att på något vilkor ingå på oberättigade iordringar, och jag skall liksom hittills komma hvarje billig önskan i förväg, Jag uppmanar derför alla dem, som ej vilja nöja sig härmed, att ju förr desto heldre uppsäga sig, för att förekomma min uppsågelse, och sålunda på lagligt sätt lemna etablissementet tör att gifra rum för andra, i det jag försäkrar, att jag vill och skall vara och förblifva herre i mitt eget hus och på min egen grund. Alfred Krupp. Socialdemokraterna skulle som i går hålla ett folkmöte för diskussion om jesuiterlagen. Preussiska regeringen motträder fortfarande det polska elementet i Posen och har der nyligen asfsatt sju katolska ekolinspektörer ,för regeringens fiendtliga uppträdande och som nu esterträdts af tyska godsegaro och embetsmän. Afven detta smakar af förtryck. I frihetens och statens namn förtryckas polackarne! Äfven underrättelser från Berlin lyda gyngamma för att anart afalntanda af undar