Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 3

Nej, hon kände sig öfvertygad om att hon under sådana omständigheter ej skulle ha trott honom. — Jag insåg att ella försäkringar som jag kunde afgifva ej skulle borttaga det intryck du redan fattat, återtog mr Yorke. Derföre hade jag ingenting annst att göra än att låta tiden få lemna all den upplysning den kunde. Jag gjorde hvad jag kunde. Jag erbjöd en hög belöning. Jag öfverlemnsde saken i Londonerpolisens händer. Då jag reste härifrån sedan du med sådan lätthet dömt mig till en ständig landsflykt, var detta just afsigten med min resa. Fjellen föllo från hennes ögon. Hon blef öfvertygad om hans oskuld, om att han nu talade sanning. Hon lutade sig emot honom i sin svaghet och snyitade högt vid hans bröst. Mr Yorke slog sin arm omkring henne och gaf henne den förklaring han förut ej gifvit henne. Hen hade den ifrågavarande aftonen gått tillbaka till köpingen för att tala med Janson i dennes eget hus, för att förbjuda hans besök. Han stod och väntade på ett han skulle komma hem, men han väntade vid hufvudingången. Janson gick emellertid in genom trädgårdsporten, osedd af mr Yorke. Under det han stod och väntade fick han höra ett klagoljud, derefter ytterligare ett, hvarpå han begaf sig mot den plats hvarifrån dessa ljud tycktes komma. Den som öfverfallit Janson-vände sig om och öfverföll nu honom; en strid följde hvarunder han fick sin bössa afbruten. Mördaren kom undan, och han, mr Yorke, lutade sig ner för att undersöka mr Janson. Han hade tändstickor i fickan, elog eld på en och såg att Janson var död. Han lemnade honom och begaf sig hemåt; men på hemvägen gick han vilse och kom i en vattenpöl. — Hvarföro gjorde dn ej sllarm? Hvarföre talade da ingenting om? upprepado mrs Yorke. — Jag vet knappt hvarföre, svarade mr Yorke. Min stämning mot Janson denna afton var bitter och harmfull. Jag skulle visserligen cj ha dödat honom såsom karlen gjorde; men jag är ej säker på att det var en känsla af sorg som genomfor mitt hjerta då jag såg honom ligga der — död. Maria talade ej. Hennes ansigte var doldt mot hana bröst. — Jag kraflade upp ur pölen och kom hem, fortfor mr Yorke. Då jag hann till porten, passade Crane och hans hustru förbi; de tycktes upprörda och jag frågade efter anledningen. En stackars gentleman hade nyss blifvit mördad, sade de. Jag kunde aldrig tro att de syftade på något annat mord än Jansons. Jag förmodade att den döda kroppen blifvit funnen och attnyheten spridt sig. Kommer du ihåg, tillade han något plötsligt, att jag