Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 2

———— kars mr Janson gick ju så godt som direkte från henne till en våldsam död. — Det underligaste af allt är att ej husbonden kommer tillbaka, återtog Finch, fastän mrs Yorke nu varit ejuk i hela fjorton dagar. — Han vet ej om det, svarade miss Hardisty i sin orubbligt lugna ton. Jag har ansett det vara bäst uppskjuta att skrifva till honom till dess hon blir bättre. Maria öfverlefde sjukdomen och började långsamt tillfriskna. Men i samma mån hennes kropp återvann sin helsa, återkommo hennes ejälsqval. — för mig härifrån, bad hon miss Hardisty första dagen hon satt uppe. Jag kan ej uthärda att vara här. Jag tycker mig se mordet i hvarje vrå. — Så snart ni blir stark nog för en resa, skola vi afresa, var det tröstande svaret. Slutligen var mrs Yorko så pass återställd, att afresan bestämdes till dagen efter den påföljande. Under det hon och miss Hardisty suto inne i sängkammaren, stack Charlotte in hufvudet genom dörren och sade att squire Hipgrave önskade tala med miss Hardisty. Han var nere i salongen. Miss Hardisty reste sig upp och steg ner, glad att för en stund slippa ifrån det enformiga sjukrummet. Squire Hipgrave stod vid ett fönster och såg ut. — God morgon, sade han och vände sig om för att fatta hennes hand. Mrs Yorke är bättre, hör jag. Månne hon skall vara stark nog för att höra den nyhet jag har att meddela? Vi ha gripit mr Jansons mördare. Ett tecken utkredde sig öfver Olivia Hardistys syn. Hon trefvade bort till en stol. Menade squire Hipgrave den verklige mördaren? — Jag tänkte att jag först borde omtala det för er, fortfor sqniren. Det är ej tvifvel om att Yorkes tusen pund gjort åsyftad verkan. Miss Hardisty började fråga efter enskildheterna, men hennes röst lät darrande och osäker,