Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 2

skade honom. Han angrep denne man, men fann nu en person som kunde mäta sig med honom i krafter. Under den strid som uppstod blef främlingens bössa afbruten, och han, King, fann för rådligast att springa sin väg och skynda hem så fort han kunde. Han hade ej för afsigt att döda Janson, endast att beröfva honom sansen så att han kunde taga hans penningar. Sådant var det vittnesmål som afgafs af angifvaren, och föga tvifvel rådde derom att det var sannt. Också blef det innan dagen gått till ända bekräftadt genom Kings egen bekännelse. Den sistnämnde tycktes, sedan han blifvit tillfångatagen och genom sin kamrats förräderi ha förlorat allt mod och sade att han ville lätta hjertat genom en uppriktig bekännelse. Derefter beskref han alla omständigheterna noggrannare än angifvaren gjort. Tillfrågad om den person som kom och öfverraskade honom, svarade King att han ej kände honom. Det var en stor. sturkt bygd man, klädd, så vidt han kunde urskilja, i jagtdrägt. Hans språk röjde gentlemannen. En mycket osammanhängande berättelse om denna undersökning blef förd till Alowick. Olivia Hardisty kunde aldrig tro att King var den verklige mördaren; hon hade för stor anledning att tillskrifva en annan brottet. — Meddela ej mrs Yorke den der obehagliga berättelsen om mordet, sade miss Hardisty till Finch. Hon är ej nog stark för att uthärda dylika sinnesskakande historier. Men Finch var af annan åsigt, och hon brukade vanligen göra som hon sjelf tyckte. Hon ansåg att det skulle vara en angenäm omvexling för hennes matmor att få höra det någon utsigt fanns till att mordet på mr Janson skulle bli bestraffadt. XVIL På Thorsdagen var man tidigt uppe på Alnwick, ty vid middagstiden skulle afresan ske. Äfven mrs Yorke