Göteborgsposten – 27 juni 1872, sida 2

Mrs Norke blott böjde på hufvudet. Ion kunde ej tala. — Första mig rått, Maria. Jag antager ingen menniskas brottslighet eller oskuld; jag frågar ej hvad som förorsakade er mans oförsigtiga yttrande, hans tidiga kännedom om mordet och sättet hvarpå det blifvit begånget; jag vill helst slippa att veta det. Men den bekännelse han gjort maste på något sält göras oskadlig. — Oskadlig! upprepade den olyckliga hustrun i en ton af fortviflan. Oh, mina barn! — Det finnes ett medel, Maria. — IIvilket då? — Jag och Henry Porke måste afgifva falskt vittnesbörd, fortfor miss IIardisty i låg men tydlig ton. Er man äfvenledes; men för honom skall det sanuolikt ej betyda mycket. Då Henry passerade genom köpingen den der aftonen på väg hit, såg han solkhopen som var sumlad omkring mr Jansous hus, och mordet var, såsom vi sedermera hört, då upptäckt. Han måste ha hört detaljerna, måste ha trängt in bland hopen och fått höra dem samt derefter medfört nyheten till oss. Förstår ni? — Men han gjorde det ju ej? sade mrs Vorke. hvars uppfattning var mindre snabb än den skulle ha varit i ett lugnare ögonblick. — Nej, men han måste säga att han gjorde det, och äfven aflagga ed derpå om det blir nödvändigt. Jeg är beredd att äfvenledes göra det — det vill säga aflägga ed på att jag hörde honom omtala förhållandet då han kom in. Jag är ej känslolös för skammen och faran — för att ej tala om brottet — af att begå mened, tillade miss Hardisty i det hennes röst blef osäker och rogslande, men den skall förhindra den rysligaste skamfläck som kan falla på en menniska från att drabba mr Yorke och följaktligen äfven er och era barn. Vi måste ha misstagit oss, förstår ni; mr Yorke måste ha förblandat de ord som yttrata af Crane med den berättelse som efteråt meddelades oss af Henry Yorke, och på detta sätt måste missförståndet bli undanröjdt. Förstår ni nu, Maria?