Göteborgsposten – 27 juni 1872, sida 1

in hammaren och huggjernet der. Sedan låste hon upp dörren och kokerskan steg iu. — IIerre Gud hvad ri är blek, min fru, mår ni ej väl? — Jag har hufvudvärk, svarade mrs Yorke. En främmande dame, säger ni? Jag mår ej tillräckligt väl för utt taga emot någon. Gå och sig dettas. — Blott ett par minuters samtal, afbröt en främmande röst straxt invid dörren, och der stod den främmande damen som sakta måste ha följt efter tjenarinnan uppför trapporna. UHennes allvarliga och bleka ansigte bar spår efter en ovaulig skönhet, och mrs Yorke var nära att falla i vanmakt då hon igenkände mr Jansons moder. Hon förlorade all sjelfbeherrskning. Hon sade ej: Stig in i salongen eller Stig in här; hon endast stirrade på den främmande, en riktig bild af fasa. Mrs Janson steg in, tillslöt dörren och fästade sina forskande ögon på mrs Yorke. — Jag har kommit för att fråga er hvem som mördade min son. Mrs Yorke tyckte att hennes hjerna var färdig att sprängas. Der stod hans moder och framställde denna förfärliga fråga, och der bakom henne befunno sig de gömda bitarne af bössan ; der, på en annan plats, lägo hammoren och huggjernet. Alla olycksbådande vittnesbörd. — Dödade ni honom: fortfor mrs Janson. Mrs Yorke brast i sin förvirring och bestörtning i häftig gråt. — Jag döda honom! utbrast hon — jag öfverfalla och ihjelslå en man! Det skulle vara en fysisk omöjlighet. Hvad är anledningen till att ni kommer hit med sådana grymma soreställningar? — Allt sedan jag fick höra detaljerna af brottet beskrifvas, fortfor mrs Janson, ha mina tankar aldrig lemnat det, nej icke för en enda timma, ty mina ögon ha under natten varit sömnlösa. Jag har förgäfves sökt efter motiverna. Alla säga mig att min son ej egde någon ovän RN