Göteborgsposten – 26 juni 1872, sida 2

Från Utlandet. Sedan det en längre tid gängse ryktet om, att underhandlingar voro å bane mellan Frankrike och Tyskland angående ett anticiperadt utrymmande af de sex departement i Frankrike, hvilka ännu hållas besatta af tyska trupper, och i sammanhang dermed en påskyndad inbetalning före den i Frankfurterfördraget bestämda tiden af Frankrikes krigsskuld till Tyskland, har en liflig rörelse visat sig på den europeiska penningmarknaden. Denna rörelse har framkallats på helt naturenligt sätt deraf, att Frankrike måste för erhållande af de 3 milliarder, som utgöra krigsskulden, tillgripa utvägen att upptaga lån. Sjelfva summans hittills oerhörda belopp gjorde det äfven naturligt, att redan det första ovissa ryktet om underhandlingarnes upptagande mellan Paris och Berlin måste lifligt atficiera alla bankirer samt consortia, bolag, banker och mera, som under de senaste åren till så stor myckenhet uppstått för att göra i penningar. Dessa penningrepresentanter äro Psia sida sjelfva uppsamlaro af de små kapitalerna, hvilka genom deras försorg dragas upp medelst otaliga sugrör från djupet af samhället för att senare gå upp i statslänen och erhålla en verldshistorisk betydelse. Den plötsliga förändring i börsbarometerståndet, som utsigten till en snar utskrifning af ett lån om 3 milliarder måste framkalla, berör derför äfven alla sådana samhällsmedlemmar, hvilka bildat sig kapitaler, de der nu kunna strömma ut i den af lånet representerade stora omflyttnivgen af värdepapper. Man kan således ej undra ötver, att detta mycket omordade lån mer än vanligt drager till sig uppmärksamheten i utlandet, der handeln med etatsoch andra värdepapper uppnått en grad af utveckling, som allmänheten i vårt land knappast känner. Börsspelets, på stridiga telegrammer och tidningsuppgifter stödda, maskinationer äro på den grund redan i full verksamhet på de större Börserna. Men eltersom ännu icke något definitivt alftal ingåtts mellan Paris och Berlin, utan tyska kabinettets svar på Frankrikes sista forslag ännu icke föreligger, och hela lånefrågan är beroende af underhandlingarne, får man väl icke fästa alltför mycket afseende vid de olika, utepridda låneryktena.