— Nåväl — jag har ert ord mot deras, anmärkto squire Hipgrave tveksamt och något brydd. De påstå att de ej nämnt någonting för er om Janson, och att de ej förr än i dag på morgonen fingo sjelfva veta att det händt honom någon olycka. — Om de behaga att äta upp sina egna ord, så kan jag ej hjelpa det, sade mr Vorke. Då jag skulle gå in genom porten i går afton — det var sent, ty jag gick vilse i dimman sedan jag lemnat er och kom ej hem förr än närmare sju — kommo Crane och hans hustru från byn i stark sinnesrörelse. De hade ett bloss med sig. Jag frågade hvad som händt, och de berättade mig att Janson blifvit mördad. Ingen annan kan ha omtalat det för mig, fortfor mr Yorke. Jag såg ingen annan och talade ej med någon annan. — Hvad kunna de då mena med att förneka det? utbrast squire Hipgrave i skarp ton. På min ära, om de ej vore så väl kända, skulle jag misstänka att de visste någonting om mordet. Jag önskar att ni ville konfrontera Crane med er. — Jag är beredd dertill när som helst, sade mr Yorke. Squiren aflägsnade sig ånyo och mr Yorke samt Henry ställde sig med armarne öfver porten och väntade på hans återkomst. Det ställe der Crane fanns låg inom synhåll, och squiren återkom inom få minuter med mannen. Maria och miss Hardisty kommo ut ur frukostrummet. — Det tycks råda något misstag i afseende på den här saken, sir, sade Crane, en höflig och vördnadsfull man, och squire Hipgrave har fört mig med sig hit för att allt skall bli rättadt. — Misstaget är på er sida, ej på min, svarade mr Yorke högdraget. Ni gick förbi här med er hustru i går afton; hon tycktes vara uppskrämd och jag frågade hvad som händt. — Ja, sir, min hustru var uppskrämd, ty hon tyckte att hon såg tjufvar i häcken; hon har ej sprungit sedan