ni, mr Yorke, gjorde narr af henne och sade att det var mr Janson. — Yorke, hvar fick ni underrättelsen om mr Janson ? frågade squire Hipgrave. Vid den tid då ni tyckes ha talat om saken, var den ännu ej känd. Jeg tror till och med att den ännu ej händt. Det uppstod en lång, pinsam Jaus. — Hvar fick ni underrättelsen om mr Janson, frågar jag? upprepade squire Hipgrave i skarp ton. Fortfarande samma olycksbådande tystnad. Mrs Yorke gjorde förtviflade bemödanden att bibehålla fattningen, ehuru hennes likbleka ansigte antydde att hon led grasligt. Henry smög sig intill henne liksom af ett slags instinkt och Olivia Hardisty blickade med ohöjld fasa på mr Yorke. — Jag hörde det af Crane, sade mr Yorke slutligen i det han reste sig upp och talade i fast ton; ehuru det nu tycks vara hans afsigt att alldeles förneka det. Crane skakade på hufvudet och vände sig mot squire Hipgrave. — Denne gentleman misstar sig storligen, sade han lugnt. Jag uttalade aldrig mr Jansons namn i går afton, ty han var aldrig i mina tankar, och om någon kommit och bedt mig gissa hvem som blifvit mördad mer än arrendatorn skulle jag minst af alla ha gissat på mr Janson. Jag går nu tillbaka till min trädgård, och em det behagar er att ånyo vilja tala vid mig så träffas jag der. Mannen vände sig efter en höflig bugning bort och gick mot sitt hem. Squiro Hipgrave var den som dernäst aflägsnade sig. Ett visst tvång hade kommit öfver dem alla.