—— — s — — ifHh—— hennes ben började stelna af rheumatism. Då ni hejdade 0ss, sir, och frågade hvad som händt, svarade jag att en stackars gentleman nyss blifvit mördad. Mr Yorke såg på squire Hipgrave. — Ni hör, sade han. Upprepa hrad ni sade till mig, tillade han vändande sig till Crane. — Att min hustru blef förskräckt och vi skyndade bem så fort vi kunde, ty en stackars gentleman hade blifvit funnen mördad. Så lydde mina ord, sir, så vidt jag kan minnas. — Alldeles, sade mr Yorke. — Men sade ni ej att det var mr Janson, Crane? återtog squire Hipgrave i det han såg på mannen, — Visst icke, sir. Jag kunde ej säga det, såsom jag nyss sade er, ty — — Ni sade att det var mr Janson, afbröt mr Yorke. — Jag ber er om förlåtelse, sir, men jag gjorde det ej. Jag ämnade just säga till er, att ryktet förkunnade att det var en arrendator, men ni gick genast in genom porten och väntade ej för att höra mig. I dag på morgonen då mjölkqvinnan kom omtalade hon för oss förhållandet med mr Janson, att han blifvit mördad, och fastän vi ej kunde tro det till att börja med föll hustru min tillbaka i stolen och brast ut i gråt, ty Janson var mer lik en vän för oss än en doktor. Jag talar endast sanning, sir, då jag säger att förr än denna morgon ha vi ej hört omtalas den olycka som drabbade mr Janson och att ett dubbelmord blifvit begånget. — Ett dubbelmord! upprepade mr Torke med bestört min. — Vet ni ej det? sade squire Hipgrare. Unge Loth blef skjuten under det han red till sitt hem i går och allt hvad han hade på sig blef röfvadt. Det var detta som Crane önskade berätta för er; Janson blef ej mördad, åtminstone ej funnen förr än några timmar efteråt. — Och Finch hade således ändock rätt då hon sade stt det var en arrendatorsson, inföll Olivia Hardisty, fastän