i har hört händelsen med den staoför miss Hardisty. N kars Janson? — Ja, svarade hon. Är han död? — Död! de skarkarne som mördade honom drogo försorg om det. De lemnade ej en gnista lif i honom. — Det är således mr Janson! inföll miss Hardisty. Mr Yorke sade det, men en af tjenstefolket här påstod att det var en arrendatorsson. — Det är både den ene och den andre, svarade squire Hipgrave. Ett dubbelmord. Aldrig har ett sådant brott blifvit föröfvadt i denna fredliga trakt. Unge Louth passerade genom köpingen på hemvägen från torget, och ett stycke utanför densamma blef han skjuten på hästryggen och plundrad. Han hade sålt kreatur och hado en betydande summa på sig, hvilket mördarne efter hvad det förmodas afvetat. Med Janson förhåller det sig helt olika. — Han skulle gå in i sitt hus genom bakporten och blef anfallen alldeles innanför trädgårdsporten samt slagen till döds, har mr Yorke berättat oss, inföll miss Hardisty. — Det är riktigt. Stackars unge man! — Det måste ha händt straxt efter det han gick härifrån, sade mrs Yorke. — Var han här i går afton? frågade squire Hipgrave ifrigt. — På eltermiddagen, svarade mrs Yorke. Han tittade in på återvägen från lady Rich för att höra huru det var med Leopold. Klockan var blott fom då han gick, men det var ändock fullkomligt mörkt till följe af den täta dimman. — Det var hela timman före mordet. Den bestämda tiden då det begicks kan ej med någon säkerhet angifvas. Han blef funnen omkring klockan tio. — Det måste vara ett misstag, sade miss Hardisty. Mr Yorke var hemma före klockan sju. — Men han visste ej om det då. — Jo, det gjorde han. — Omöjligt, sade squire Hipgrave. Janson blef ej