Göteborgsposten – 25 juni 1872, sida 1

— Jag är rätt belåten med om ni stannar hos mig, svarade miss Hardisty, ty jag känner mig så nervös i qväll. Ett vanligt mord gör ej ett sådant intryck på ens nerver som det nu skedde. Det måste ha skett straxt efter sedan han gått härifrån, Finch ? — Gått härifrån? Hvem? frågade Finch undrande hvem miss Hardisty talade om. — Doktorn. Mr Janson. Åb, jag glömde ja! Ni hörde det ej, ni tror att det var en arrendatorsson som blef mördad. Men så var det icke. Det var mr Janson. — Mr Janson! upprepade Finch; mr Jansen som Hlef mördad! Hvem har sagt det? — Mr Yorke. Han omtalade mordet då kom hem till middagen. Finch samlade gina tankar. — Jeg undrar hvar min husbonde fick den nyheten ifrån, sade hon plötsligt. Det är alldeles icke förhållandet. Det var en arrendatorsson, som red hem från torget i skinnbyxor och kragstöflor. Mr Janson bär ej sådana plagg. — Mr Yorke sade bestämdt att det var mr Janson, och att han blef mördad i sin egen trädgård. Han var mycket positiv. — Han är alltid positiv, svarade Finch. Men det var ej mer mr Janson än det var jag. Liksom om folket i byn skulle ha sagt att det var en arrendatorsson, ifall det verkligen varit mr Janson! Mannen i den butik der jag var hade varit och sett på liket och talade särskildt om kragstöflorne och skinnbyxorna. Jag tror visst att mr Janson blef hemtad för att benigtiga liket, och det var på det sättet som förvexlingen skedde. Mr Janson! Har man väl hört på maken! Det skulle ha varit en olycka. — Detsamma tyektes äfven Henry Yorke anse. Han talade om deros fordna bekantskap med honom utomlands. Den hyggligaste karl på jorden, sade han. — Ja, alla tycka om mr Janson utom — — Utom hrem? frågade miss Hardisty, ty Finch hade trärtyst nat.