Göteborgsposten – 25 juni 1872, sida 1

Rivalerna ). Af mrs Henry Wood, förf. till Lordens döttrar m. fl. — Huru skulle jag det kunnat göra? Min gamle förmyndare fick i dag på morgonen veta att hans far var död och reste bort; derföre sade jag till mamma att jag lika gerna kunde använda de få dagarnes ledighet med att besöka er. Och så reste jag utan att hon sade hvarken ja eller nej. — Hvar är din kappsäck, Henry? — Tog ej med mig någon. Mamma skickar mig nog skjortor och dylikt. Hvilken makalös jernvägsstation man är hugnad med här! Ej en droska eller omnibus att få sör kärlek eller penningar. Kom ihåg, Maris, att om jag ej tagit tillräckligt penningar med mig, måste du låta mig få låna och sedan skrifva till mamma att hon betalar dig tillbaka. Jag bad ej om några af fruktan att hon skulle protestera mot min resa. — Huru hittade du till vårt hus? frågade mr Yorke. — Jag fick fatt i on gosse i köpingen eom visade mig vägen. Här är ej så vackert som på Saxonbury, tilllade han i det han såg sig omkring i rummet. — Stället är bra nog för omvexlings skull, sade mr Yorke. Jag tycker om jagten och fisket här. — Hvar och en har sin smak, sade gossen i det han höjde på axlarne. Maria, du ser ej frisk ut. — Det vore underligt om någon af oss såge frisk ut i afton, inföll Olivia Hardisty. Ert bultande på dörren var nära att skrämma lifvet ur oss. Vi hade straxt förut hört ett så rysligt mord omtalas. ) Forts. fr. N:o 142.