Göteborgsposten – 22 juni 1872, sida 2

— UULIII dG. 14 Junl anmälde badgäster 114. Från Utlandet. Våra läsare veta af gårdagens telegram, att Preussen, eller Tyska Riket, redan uppträdt som en sjömakt af första rargen genom att ej mindre än borttaga ett par republiken Haiti tillhöriga krigsfartyg. Orsaken till en så djerf handling, hvilken är obegriplig, emedan den ej veterligen företrädts at någon krigsförklaring, skall vara den, att en tysk köpman genom någon af de politiska oroligheter, som egt rum på ön, lidit en förlust, för hvilken han af laiti-regeringen begärt skadesersättning. Då man icke hörsammade hans begäran, vände han rig i stället till tyska regeringen, och denna å sin sida satte sig i underhandling med den republikanska regeriogen, hvilken fortfarande vägrado att uppfylla de framstälda fordringarne. Tyska regeringen skickade ut sina båda ökända korvetter Gezelle och Vineta-, för att lära Haiti mores. Deras utlöpande gaf på sin tid anledning till åtskilligt tal om, att tyska regeringen tänkte söka ut sig en koloni, åtminstone att hon hade ett politiskt syfte med expeditionen. Detta förnekades ifrigt af den olficiösa tyska pressen, men nu sinrer man, att ryktet I kväl hade något skäl för sig. Underrättelsen om denna sjömaktshandling at Tyskland skall utan teifvel väcka en ej ringa öfverraskning hos de andra makterna cer jsynnerhet tos England; och det skall ännu en gång kowma de mindre staterna att tänka på, huru prekär deras ställning är, då sålunda en mäktigare stat kan utan krigsförklaring inleda en tvist med en mindre och, utan att bekymra sig om en lugn utreduirg ut ämnet, en vacker dag bortiaga dess flotta, såsom England en gång sjelft gjorde på ott så skamligt sätt med den danska flottan på Köpenhamus redd, sålunda inledande ett krigstiliständ så tyst och hemlighotstullt att de andra makterna icke få tid att afvärja den fara, som ho:ar den mindre staten. Saken är äfven i det hänseendet anmärkningsvärd, aw den ipnebär de första tecknen till Tysklands växande makt jomväl på hafven och att denna makt syves komma ätt bli lika brutal och hänsynslös derute som den är på fastlardet. Erglard är den stat, som förr eller senare skall komma alt erfara de allt annat än behagliga verkningarne deraf. Måhända skall denna till utseendet obetydliga, men till sina verkningar helt visst ej ringa sak tågot moderera den courtoi ie, som England, med förkastande af den enda alilans gunom hvilken det ännu kan bibehålla tig som europeisk stormakt samt utföra en sådan makts mission, neml. alliansen med Frankrike. nu så länge visat för det af lyckans vindkast under fördelaktiga korjunkturer tillväxande Preussen. Vi kunua ej finna en bättre plats, än att bär anföra ett pikant yttrande at den gamlo påfven Pius IX rörande Tysklands eller Priussens ändrade ställning i ett afseende, neml. till Italien, Påfven höll veml. på årsdagen af silt tillträde till regeringen ett tal, hvari han bl. a. yttrade: Unser de första åren af mitt pontifikat, innan jag under tryckning af revolutionen lemnade Rom, bade jag förbindelser med en man, som, i dag död, då var minister, en af de, hvilka då följde på hvarandra i en sådan befattning. Han var iemligen revolutionär, men en revolutionsman af den lugnare sorten och icke någon af dem, som taga dolk och revolver i hand. Denne sade en gång till mig under mång bedyranden: Aro tyskarne väl ur landet, så begära vi ej mera. Om vi befrias trån detta förhatliga ok, vilja vi bli edra trogne undersåter. och ve den, som skulle vilja angripa heligheten i Kristi religion — denna religion, hvars försvarare vi alltid skola vara. Nåväl, j hafven sett, hvad som skett. Vinden har blåst bort dessa löften och de ligga som vissna blad på marken. I hafven sett, huru dessa menniskor handlade, då tyskarne väl voro ute ur landet. Och tysken, som för 24 år sedan var en så trolös fiende, är nu föremål för hyllning. 0, förvända verld! I samband med påfven må här meddelas följande ur ett pålitligt bref från Rom: Se