Göteborgsposten – 21 juni 1872, sida 1

att hennes man stanvat för att äta middag hos någon af sina jagtvänner eller att han gått vilse i dimman. Knappt hade hon satt sig ner till middagsbordet förr än hon hörde honom komma och gå rakt upp för trapporna. — Hvad kan han vilja göra der uppe utan ljus? uudrade hop, Kanske hen tror att han kan tvätta sina händer i mörkret och ej vill vänta på ljus. — Maria, ropade mr Yorke i det hans höga stämma gaf genljud genom hela husct. Hon reste sig från sin plats och gick till dörren. — Ja. — Vill du skaffa mig ett ljus; men bär upp det sjelf. — Hved går nu åt honom? tänkte mrs Yorke. Jag bära upp det! Men hon tände likväl ett ljus och gick upp för tranPorna dermed till de vid bordet uppassande betjenternas förvåning. Hennes man stod innanför deras sängkammardörr, hvilken stod på glänt så att ingeatiog kunde ses af honom mera än hans hand som eträcktes ut efter ljuset. — Hvar har du varit så sent? Har du i dimman tagit miste på vägen? Han svarade ej, utan tog blott ljuset ur hennes hand. Hon drog i dörren för att gå in, men han höll den tillbaka. — Lit mig komma in, sade hon; jag har några nyheter att berätta dig. Oliva Hardisty är kommen. Ej ett ord till svar gafs. Dörren tillslöts deremot midt för ansigtet på henne, och nyckeln vreds om i låset. — Han är åter vid sitt buttra lynne, tänkte Maria. Huru lyckligt att han ej kom hem under det mr Janson var här! Skynda dig — tillade hon högt innan hon aflägsnade sig — jag har börjat min middag. Mr Yorke kom snaort ner svartklädd. Maria förmodade att denna drägt var en gärd af artighet åt miss Hardisty; annars skulle han vär knappast ha brytt sig om att, då det var så långt lidot på aftonen, kläda sig särskildt