Göteborgsposten – 20 juni 1872, sida 2

godlynt, ty master Leo var åter på benen. Mrs Norke framkastade detta för sin man på aftonen såsom ett likgiltigt samtalsämne, ehuru hon utan tvifvel för husfridens skull var glad öfver att kunva göra det. — Ilar han verkligen upphört med sina besök srågade mr Vorke. — Ja; jag bad honom skicka hit Bin räkning. Detta var på Måndagen. Nästa dag, Tisdag, gick mr Yorke ut på jagt för en hel dag, något som han ännu e) gjort allt sedan de aukommo till det nya stället. Ian hade visserligen varit ute och jagat flera gånger sedan jagttiden inföll, men endast en eller ett par timmar i sender. Maria förstod mycket vill anledningen och måste naturligtvis hirmas deröfver. Men på Tisdagen gick han ut på morgonen och kom hem på aftonen, just gom för middagen. Ilan var vid godt lynne, pratade muntert med sin hustru och lekte med Leopold. Ouasdsgen tillbragtes alldeles på samma sätt och på Thorsdagen gick han äfven ut med sin bössa på axeln så fort frukosten var förbi. Samma dag kom en miss Hardisty, en elägting till wrs Vorke, på besök — något oväntadt ty de hade ej beredt sig så hennes ankomst förr än om ett par dagar. Hon var en temligen bedagad mö — fyrtiofem år ungefär. Thorsdags eftermiddag blef det dåligt väder. Det regnade ej, men en tjock dimma tyngde atmosferen. Ingen merniska i Oflord kunde erinra sig ea dylik dimma der på platsen. Skymuiogen inbröt och mrs Yorke satt framför en god eldbrasa undrande hvar hennes mon kunde hålla hus. Hennes gäst hade, trött efter resan, gått upp på sitt rum och lagt sig samt bedt att ej bli väckt förr än thödags. — Ån, här kommer han! sade Maria för sig sjelf då en otydlig genstalt passerade förbi fönstret. Jag undrar huru många rapphöns han har i skjutväskan? Han skall bli förvånad af att få höra att Olivia är kommen. — Mr Janson, sade en betjent i det han öppnade dörren.