Göteborgsposten – 20 juni 1872, sida 1

Rivalerna ). i Af mrs Henry Wood, sörf. till Lordens döttrar m. il — En vacker utsigt från detta fönster eller hur? — Jo. — Vill ni gå in och foga ett parti! Iuru olyckligt alt vi ej äro jemt tal! Vi kunna ej bilda två whistpartter un. Janson spelar sällan kort, men jag hade ämnat att urcertala honom dertill i afton, och så ville olyckan utt han cj skulle få vara hos oss. — Jag måste gå hem, sade mr Porke. — Åh prat! invände mrs IIipgrare. Det är ingen med barnet. Mr Janson tycktes ej vora orolig. Ilan sade att sköterskor bli så lätt uppskrämda. — Jag måste verkligen gå, svurade mr Vorke. Nej tack, tillade han då korten utbreddes för honom, Un annun gång. — Vorke är utom sig sf oro för sitt sjuka barn, anmärkto squiren då hans gäst var gången. Jag kunde se det of hans besynnerliga sätt. Märkte ni huru förävdradt tet var? Mr Yorke var ingalunda utom sig af oro för sitt barn ; men han var utom sig till följe af något annat. Han trodde verkligen, trots det osannolika i saken, att alltsammans hade blifeit uppgjordt mellan hens hustru och mr Janson för att de ekulle få en förevänning till denna nattliga promenad. Och han knöt sina händer och bet ihop tänderna under det han ursinnig of svartsjuka skyndade hemåt. Han smög sig in genom sin egen port och rekognoscerade husct. Salongen var sörsänkt i mörker, dess ) Forta fr. N:o 140