Göteborgsposten – 19 juni 1872, sida 1

— Han har varit ute, sade mr Janson. Hvarföre blef jag ej åtlydd? Detta är solstyng. i Gossen, som ej velat åtlyda den tillsägelse han fått, var den ende som var att tadla. Mrs Yorke såg honom ligga på soffan försänkt i sömo, såsom hon tyckte, och trodde sig derföro kunna med all trygghet lemna honom ensam medan hon gick ner. Men Leopold, som endast låtsat sofva, hade så fort han fann sig ensam rusat upp och genom det öppna fönstret hoppat ner i trädgården. Hans håg lekte åt trädgården endast emedan den var förbjuden för honom. X. Efter ett par dagar blef Leopold Torke så till vida återställd att endast en intermittent feber återstod. Mr Yorke hade trots sin af svartsjukan ingifaa motvilja varit nödsakad att underkasta sig mr Jansons täta besök, ty det fanns ingen annan doktor inom ett par mils omkrets. Grannarne hade skyndat att göra bekantskap med mr och mrs Torke, och de erhöllo snart nog en inbjudning att deltaga i en middag hos squire Hipgraves. Bjudningen antogs af dem båda, ty Leopolds feber var i sådant aftaganude att de ej längre behöfde vara oroliga för honom. På den utsatta aftonen funno de ett sällskap af sju personer, de sjelfva inberäknade, hos squirens. Den åttonde platsen var ämnad åt mr Janson, men han hade helt oväntadt blifvit bortkallad på sjukbesök och kunde ej komma. UHerrarnes konversation rörde sig hufvudsakligen kring de jogtnöjen trakten kunde erbjuda, och efter middagen sedan kaffet blifvit drucket gingo de ut, för att mr Yorke skulle få taga en fiskdamm i betraktande, hvarigenom damerna blefvo lemnade ensamma. Straxt derefter kom me Janson in. Men knappt hade han haft tid förklara orsaken till sitt uteblifvande från