Göteborgsposten – 15 juni 1872, sida 3

lvarjehanda. Katten som trädgårdsmästare. De oland våra husdjur, som mest äro i behof af att en vänlig röst höjes till deras förmån, kunna med all säkerhet sägas vara katterna. Visserligen ha de ett stort parti för sig, och ingen kan bestrida den nytta le göra oss såsom bundsförvandter mot våra gemensamma fiender råttorna; men derutöfver sträcka sig mångas ögon ej deras förtjenster. Den nytta de npssberörde afseende göra anses till och med af en del menniskor mer än uppvägas af den skada de örorsaka i andra. Måhända ha dessa menniskor ill en viss grad rätt, ty katten, som verkligen af naturen ej tyckes vara begåfvad med särdeles milda känslor mot någon enda art af varelser i den oändiga skapelsekedjan, utom sitt eget slägte, anställer äfven, såsom hvar man vet, härjningsoch plundringståg inom sogelriket, under hvilka oberäkneliga antal foglar och ägg bli offer för hans vilda rofgirighet. Afven harungar och) kaninungar sägas ofta med lifvet få plikta för det de i ungdomlig oerfarenhet låta af kattens inställsamma och hala yttre invagga sig i säkerhet, då han med denna skenbara likgiltighet, hvarunder han förstår att dölja sina blodtörstiga afsigter, kommer dem allt närmare och närmare. Till följe af dessa dåliga anlag hos katterna är det tydligt att alla jägare måste afsky dem. Dessutom äro till katternas ovänner att räkna en mängd menniskor, hvilka ej egentligen kunna säga hvarföre de hysa antipati mot dem, men som icke desto mindre hysa eller åtminstone påstå sig hysa sådan till de ifrågvarande djuren i å hög grad, att snart sagdt hela deras nervsystem kommer i upproräså fort en katt befinner sig i samma rum som de. Om vi säga att sådana känslor till största delen torde bero på inbillning, barnslighet, ett slags koketteri eller någonting i den vägen, måste vi naturligtvis opponera oss mot deras åsigt, som påstå att till sistnämnde kategorilaf;kattfiender höra mest damer. Emellertid torde det anförda vara nog för att ådagalägga riktigheten af hvad vi först yttrade, att nemligen katten är i stort behof af att en vänlig röst höjes till hans förmån. En sådan röst har också nyligen blifvit höjd i det en engelsk gentleman till Times insändt en uppsats hvari han framdrager en ny, af de flesta kanhända ej anad egenskap hos katterna — den ovärderliga bjelp de kunna gifva oss i att skydda våra trädgårdstfrukter och blommor mot foglar. Insändaren fäster sig särskildt vid jordgubbplanteringarne. För att afhålla foglar från dessa har han med största framgång användt följande metod. Han har låtit binda en katt vid en smal kedja glidande på en metalltråd och af sådan längd att katten kunnat gå utefter hela längden och bredden at jordgubbsplanteringarne. Han har derjemte haft ett litet skjul uppfördt i midten. der katten haft skydd och lagt sina ungar om den varit af genus femininum. I stora trädgårdar — säger insändaren — bör man använda ett par katthonor och ungarne bidraga mycket till att hålla foglarne på afstånd under de ständiga besök de göra hos hvarandra. Ins. har i mer än tretio är begagnat denna metod och erfarit dess ändamålsenlighet. Etter de första dagarne tycka katterna på intet sätt illa om den inskränkning som gjorts i deras frihet, och då man efter ett par veckors vakt befriar dem, komma de snart frivilligt tillbaka. Ungarne fatta isynnerhet tycke för sin trädgårdssyssla och bli trädgårdsmästarens bästa bundsförvandter.