Göteborgsposten – 13 juni 1872, sida 1

Rivalerna ). Al mrs Henry Wood, förf. till Lordens döttrar m. fl. — Jag har ej gifvit er något tillfälle till att lära känna mig. Jag är Edward Jansons mor. Jag har i många år bott i denna stad, hållande mig afsides från de landsmän som under badtiden vistas här. Jag är för fattig för att kunna täfla med dem. Jag sparar för min son och är för stolt för att utsätta mig för någon förtrolighet från personer med tvetydig karakter — som många af dem ha. Af sådan anledning är det som er familj och jag aldrig råkats. Jag önskar att ni lika litet råkat min son. Ni har koketterat för honom — ja, ni har gjort det, miss Saxonbury! — och förledt honom att älska er. Då denna kärlek hade nått en sådan höjd att den ej längre kunde hållas inom klokhetens gränsor och han förklarade sig för er, gaf ni honom afslag. Måhända afslog ni hans anbud med förakt, emedan ni var rik och han fattig; jag vet det ej, ty af honom har jag ej erfarit något derom. Han har hållit saken tyst, men jag har lagt noga märke till alla omständigheter och vet hvilken dag det var som medförde förtviflan för honom. I det ni förstörde hans lycka, förstörde ni min. Maria Saxonburys glödande kinder hade blifvit hvita, och nu öfvergötos de ånyo af rodnad. Orden förfelade oj målet. Hon tycktes vara allt för förvirrad att svara och mra Janson fortfor: kJ — Han kom för att tillbringa några veckor hos mig innan han skulle börja stt praktisera i sitt yrke inom sitt eget land Dessa veckor ha tillbragts hos er snarare än ) Forts. fr. N:o 134.