Göteborgsposten – 10 juni 1872, sida 3

klippan och fästat sig i nätet. De italienska republikerna tyckas ha utöfvat vissa rättigheter öfver Barbareskstaternas korallfiskerier, från långt tillbaka i forntiden ända till sextonde århundradet; men ar 1520 blef ett franskt bolag grundadt på cap Negro i ändamäl att fiska koraller och sedan det af de närboende stammarne förvärfvat sig uteslutande privilegier dertill. Senare blefvo dessa privilegier utvidgade och stadfästade genom officiella fördrag med beyerna i Tunis. Men sedan Carl V är 1535 landstigit vid Goletta och vunnit en afgörande seger öfver tunesarne, dikterade han en fredstraktat hvari Spaniens ständiga och uteslutande rätt till korallfiskerierna i Barbareskstaterna stipulerades. Denna rätt tycktes dock snart nog ha öfvergött till Frankrike, ehuru det år 1793, till följe af revolutionen och de krig i hvilka sistnämnde land var inveckladt, blef omöjligt för detsamma att göra sina rättigheter gällande, och korallbankerna blefvo derefter undersökta af fartyg tillhörande alla nationer, till dess England för någon tid ofvertog de rättigheter som lemnats af Frankrike, då tillståndsbref lemnades åt alla sökande att mot en afgift af 740 rdr och 2 skålp. korall årligen idka ifrågavarande fiske. Under denna tid stod korallen i högt värde och närmare 400 farkoster användes årligen för detta fiske, som lemnade en afkastning af närmare 3 millioner rdr om året. Den franska regeringen gjorde trån 1806 till 1824 upprepade försök att förnya sina fördrag med Tunis i afseende på korallfisket, men sistnämnda år lyckades en engelsk handlande vid namn Thatcher att af beyen erhålla privilegium på fisket. Vilkoren voro dock ytterst betungande och hade blifvit grundade på den förutsättningen att dykareklockor skulle kunna användas till samlande af koraller; men vattnets djup på de ställen der den växer gjorde användandet af dylika apparater opraktiskt. Till följd af franska regeringens ihärdiga opposition och de afgifter som fordrades af mr Thatcher, måste denne afstå från privilegiet, och år 1832 afslöts ett fördrag mellan Frankrike och Tunis, enligt hvilket det förra landet erhöll ständigt och uteslutande privilegium på korallfisket i de tunesiska farvattnen mot en afgift af omkring 6000 rdr årligen till beyen af Tunis, hvilken summa fortfarande af Frankrike betalas. En fransk kanonbåt är hvarje år stationerad vid de algeriska och tunesiska kusterna med uteslutande bestämmelse att vaka öfver korallfiskerierna, hvilkas afkastning fluktuerar mellan 4 millioner och 11 millioner rdrs värde om året.