Göteborgsposten – 10 juni 1872, sida 2

uppgå icke till 840, utan till 1,100 millioner. Han begärde derför, att man skulle göra stora inskränkningar i utgiftsbudgeten. Den berömda statsekonomen Wolowski uttalade sig återigen kraftigt mot råämnesbeskattningen, hvilken skulle visa sig högst farlig och tung för landet. Orleanisterna ledo vid detta tillfälle återigen ett litet nederlag. Deras speciela anhängare, Daru, Buffet och Bachå, hvilka voro medlemmar af 1872 års budgetantskott, blefvo icke återvalda, fastän de uppträdt som kandidater. Flera tidningar fordra, att regeringen slutligen skall uttala sig officielt rörande det privilegium, hon synes bevilja Rochefort, då hon icke låter deportera honom. En engelsk bokförläggare har gjort Rochefort ett högt anbud, om han vill, sedan han deporterats, utgifva en broschyr hvarje månad, Det uppgifves, att rörelsen för en återförening med Italien utbreder sig starkt i Nizza. Regeringen har på grund deraf ditskickat en utomerdentlig kommissarie. Några parisertidningar påstå, att man funnit papper, hvilka lära ådagalägga, att Rouher är invecklad i flera finansiela saker, såsom Libourne-Bergeracoch Victor-Emanuels-banan. Marskalk Vaillant har i sitt testamente förordnat, att han vill med möjligast största enkelhet begrafvas i sin födelsestad Dijon. Militärdomstolen bar bekräftat dödsdomen öfver kommunisten Lisbonne. Fången infann sig vid rätten på kryckor, emedan hun sörlorat båda benen i striden efter franska regeringstruppernas inryckande i Paris. Häromdagen blef Thiers af en engelsman bestulen på sitt paraply, hvilket presidenten stält ifrån sig vid gallerporten till sin palatsgård. Kallad inför poliskammaren, visade engelsmannen sig vara af en förnäm familj, och hade han velat tillgripa Thiers paraply, för att uppställa det i sitt kuriositetskabinett. Thiers befalte naturligtvis genast, att han skulle trigitvas och få behålla paraplyet som en present. Prinsessan Louise Augusta af Slesvigholstein har aflidit i Pau. Stor uppståndelse har framkallats i Versailles af ett bref, som deputeradena för departem. Nord, de Staplande och Plichon, stält till valmännen i nämnde departement, för att uppmana dem att vid kompletteringsvalet rösta på den konservativa kandidaten Beraerdt, emedan ett nederlag för de konservativa skulle kompromettera landets vigtigaste intressen. Det revolutionära partiets triumf skulle förhindra territoriets befrielse och bringa ny olycka öfver Frankrike. Varen, säga dessa herrar, -öfvertygade om, att Preussen icke skall lemna Frankrike, om det har någonting att befara af revolutionen, det skall icke vilja lemna efter sig någon revolutionär härd, som skulle kunna sprida branden till Tyskland. Varen förvissade om, att, ifall revolutionen skulle erhålla majoritet inom församlingen, den preussiska armåen icke skulle marschera bort, utan ånyo öfverfalla oss, utan att vi skulle kunna vara i stånd att försvara oss, och Gud vet, hvad som då skulle bli af Frankrike. Det revolutionära partiets seger skulle öka dess tillförsigt och djerfhet, det skulle proklamera, att Frankrike, likasom äfven Norddepartem., blisvit revolutionärt. Detta skulle bli nådestöten för vårt arma land. Det tillhör eder att förhindra en sådan olycka. Denna skrifvelse, som, öfverdriften oafsedd, innebär mycket sannt, skall bringas på tal i nationalförsamlingen, emedan venstern vill sålunda bryta af dess spets. Tysklands tidningar täfla med hvarandra i superlativa ordalag öfver den tysk-italienska alliansen, bekräftad på ett glänsande sätt af det italienska kronprinsparets besök i Berlin. Priusessan Margaritas taddergåtva till den nyfödda tyska: prinsessan bestod af ett armband, värdt, förutom arbetslönen, 70,000 fres. Prinsens gäfva utgjordes af en fullständig, ytterst dyrbar parure, neml. ett diadem af diamanter och rubiner, ett halsband af stora perlor, broscher och örringar; båda dessa smycken och det guldbronserade skriv, hvari de ligga, äro utarbetade med den största konst och i den ädlaste stil. Från leom skrifves, att då kronprinsparet afresto derisrån, en högs: obehaglig tilldragelse inträffade. Medan de väntade på tåget, gick en sekreterare vid franska beskickningen hos påfven upprepade gånger förbi prinsen, som han låtsade sig icke känna, och blåste röken af sin cigarr i ansigtet på honom. Prinsen vände ryg åt sekreteraren och förhindrade de närstående att egna någon uppmärksamhet åt saken, fastin de hade den största lust att blanda sig deri; men i detsamma prinsens adjutant, kapten Gianotti, skulle stiga in i kupten, gick han bort till sekreteraren och sade honom i kraftiga ordalag sitt bjertas mening. Tågets plötsliga afgång gjorde, att ingenting vidare följde der— — svens —— erinrade sig namnet Janson i förbindelse med