Göteborgsposten – 10 juni 1872, sida 1

Rivalerna ). At mrs Henry Wood, fört. till Lordens döttrar m. fl. — Det har gått mycket hastigt — något slags aftyniog. Jag såg honom för två dagar sedan och trodde ej då att han skulle lefva tills nu. Jag förvånar mig öfver att man ej redan bragt mig underrättelse om att det är förbi. — Hvad kan vara anledningen till att det gått så hastigt? Han mådde förträffligt då han var på Saxonbury. Jag kunde ej förmärka några tecken till aftyning eller annan sjuklighet hos honom. — Kommer ni ihåg hvad jag sade er, sir Arthur, att en knäck på hans känslor skulle döda honom? Sir Arthur funderade. — Jag tror väl, sade han slutligen. — Han har fått en sådan, om jeg ej misstar mig. Han har fått den på Saxonbury. — Hvad menar ni? frågade baroneten. — Jag förstår det ej — och i sjelfva verket är det något som jag ej har rätt att blanda mig i — men när han kom hit från Saxonbury, hade han med all säkerhet fått dödsknäcken. En misstanka har uppstått hos mig att er älskvärda dotter haft något att göra dermed. Förlåt mig, sir Arthur, vi äro gamla vänner — det är en tanke som jag endast omtalat för er. — Jag skulle vilja se honom, sade sir Arthur. Vill ni följa med? De gingo. Raby var fortfarande vid lif, men det led mot hans sista dag. Han låg flämtande på sin simpla o) Forts. fr. N:o 130.