Skildringar från New Orleans. Af Isidor K. II. Såsom något fullkomligt egendomligt för detta land kan anföras det stora afseende, som är sästadt vid allt hvad till eldsläckningsväsendet hörer. Tiksom en gammal krigare yfvos öfver att hafva deltagit i en mängd fäktningar, så skryter en Amerikas brandman) öfver att hafva närvarit vid så och så många eldsvådor. En general kan icke känna sig stoltare öfver sin höga värdighet än en brandmästare öfver sin, för hvars erhållande han vid otaliga tillfällen utfört vågstycken, som allt för lätt kunnat kosta honom lifvet. Det har neml. för honom gällt ingenting mindre än att framstå såsom den oförvägnaste bland alla dessa, hvilka, då de befinna sig framför ett brinnande hus, synas intagna af en hänförelse, under hvars inflytande — så förefaller det åskådaren — de äro starkt frestade att kasta sig midt in i lågorna allesammans, Såsom en stor ära anses det att blifva antagen såsom medlem af en brandkår, hvadan också personer af alla samhällsklasser eftersträfva densamma. I brandmännens årsfester, hvilka firas genom tillställandet af storartade processioner, deltager hela folket. På den för en sådan högtid utsatta dagen stängas kontoren och inställes arbetet på verkstäderna samt begifva sig alla ut för att från trottoirerna eller balkongerna se de olika kompanierna tåga gata upp och gata ned med eflygande fanor och klingande spel och förande med sig sina kostbart smyckade ängsprutor, sina hästar samt hela den öfriga attiraljen. Brandmännen äro icke minst damernas gunstlingar. De äro för en viss och ingalunda obetydlig del af Amerikas unga ladies lika dyrbara som de norska skarpskyttarne för Stockholms jungfrur, och på den stora dagen lönar sig för ingen annan försöket att taga de skönas uppmärksamhet i anspråk. De stiga upp med solen för att kamma sina glänsande löslockar och göra sina vackraste drägter i ordning, alldeles obekymrade om att mannen i huset icke har tid att vänta på frukosten. Och i mycket god tid begifva de sig ut för att tillförsäkra sig en god plats, på hvilken de tåligt stå stilla både en och två timmar innan paraden visar sig för deras hänryckta blickar. Detta på förmiddagen. På eftermiddagen promenera de arm i arm med sina älsklingar för att senare på qvällen taga en svängom?, som icke upphör förr än påföljande dags morgon. Då begifva de sig hem för att sofva till middagen och studera tidningarnes skildringar öfver festen under den öfriga delen af den dagen. New Orleans eldsläckningsmanskap, hvilket är indeladt i 27 kompanier firade sin 35:te ärsfest d. 5 Mars innev. år, gynnad af ett särdeles vackert väder. Canal-street och de derintill gränsande gatorna voro redan vid 10tiden fullpackade, och under de stora byggnadernas balkonger hade blifvit placerade en mängd extra stöttor för att kunna bära tyngden af alla dem, mestadels fruntimmer, som erhållit plats derofvanpå. Processionen, upptagande närmare 30, af guld och silfver glänsande ängmaskiner, fint polerade och med blommor rikt smyckade brandstegar, ett par hundra af lefnadslust frustande hästar och mångdubbelt flera, lätta uniformer (närmast liknande sjömansdrägter) iklädda, hurtiga män, var i sanning prakttull! Och effekten fullkomnades genom den tåget åtföljande och lifvande musiken, för hvars exeqverande icke allenast stadens alla musikkårer längt på förhand blifvit engagerade, utan äfven flera af de närgränsande städernas. Hvarje kompani hade sin egen fana, på hvilken lästes dess valspråk: Var vaksam och frukta intet, Färdig att hjelpa, Få men trogna, Vi känna vår pligt, med flera dylika. I ett af de vackra spruthusen, af hvilka kompanierna ega hvar sitt, egde tidigt på morgonen, innan tiden för den egentliga festligheten var inne, en särskilt högtidlighet rum, i det till en kompanichef, mr Swan, som för resten tillhör en af stadens mest ansedda bankirfirmor, blef å kompaniets vägnar öfverlemnad en guldmedalj, såsom ett tecken af dess medlemmars högaktning och tillgifvenhet. Kl. 2 e. m. upplöstes processionen och strömmade dess deltagare in i det vid Canalstreet belägna teaterhuset för att bevittna den kt, hvarigenom mr Marks, som under 13 års id tjenstgjort såsom yresidenf för EHA :5