Göteborgsposten – 8 juni 1872, sida 2

Frän Utlandet. Det torde intressera en eller annan af våra läsarinnor — om denna afdelning för öfrigt har några sådana — att få del af de porträtt, som en tysk skriftställare utkastar i ett blad af kronprinsen och kronprinsessan af Italien, med hvilka han varit tillsamman under deras vistande i Berlin: Prinsessan Margeritas yttre, hennes figur, bennes hufvud bilda det mest fulländade jemnmått och de enskilda delarne harmoniera till ett behagfullt totaluttryck; hennes gestalt är fin och graciös, hennes rörelser furstliga och ingifna af känslan at hennes värdighet. Hennes by är af bländande hvithet, hennes tjocka blonda hår skulle göra en Tousnelda heder; i ansigtot med det verkligt jungfruliga uttrycket sitter ett par herrliga ögon. Hon vet att välja en toiletto, som svarar emot hennes yttre. Under de dagar, då hofsorgen efter erkehertigionan Sophie var aflagd, bar hon sålunda alltid milda, mjuka färger, hvitt och himmelsblått eller hvitt och rosa. Då jag nämnde hennes medvetande om sin värdighet, så bör det icke tagas i den meningen, som skulle hon vara kall och ceremoniös, tvärtom, hon är liflig som blott en italienska kan vara det; hon är glad som en fransyska och bjertlig som en tyska. Hennes mor, hertiginnan af Genua, är tyska, den äldsta dottern till konungen af Sachsen, hvarför hon också talar Tysklands språk samt känner dess litteratur och förhållanden. Hon har i Berlin gjort sig på det noggrannaste underrättad om allt; vid paraderna följde hon defilerna med ett intresse, som annars är sällsynt hos qvinnor. Kejsaren var mycket intagen i henne, och bon tycktes äfven trifvas i hans och krooprinsens sällskap. I den rätta motsatsen till henne, sådan den i sjelfva verket måste förefionas mellan man och hustru, står kronprinsen. Om hon öfverlemnar sig åt de ögonskenliga intrycken och sin angenäma naturel, så visar deremot kronprinsen mera slutenhet och afmätthet i sitt sätt, utan att derför ett ögonblick upphöra med att vara förbindlig och vänlig. Ilan har ett behagligt, för en soldat passande, öppet sätt; hans öga är öfver allt, man märker på honom, att han iakttager, att han ser och jemför. Han följer med kännareblick truppernas öfningar, i synnerhet kavalleriets; han är sjelf en god ryttare. I de militära etablissementerna, på ekjutplatsen i Tegel underriittade han sig om allt, om alla detaljer. Berlin behagade mycket de kungliga resenärerra, men de voro isynnerhet förtjusta i Potsdam. Kronprins Umberio väntas tll utställningen i Lyon.