Göteborgsposten – 7 juni 1872, sida 2

— Jag menar — värdes förlåta mig — rättighet i någon högre egenskap än den af kusin? Hon var till hälften skrämd af hans flämtande andedrägt och spöklika ansigte, hvilket själsspänningen beröfvat hvarje spår af färg, och hon såg att hen ej kunde våga kokettera med honom, att det bästa hon nu kunde göra vore att afbryta hans djerfva dröm. . — Nå väl då, hviskade hon, ehuru han naturligtvis ej hado rättighet att inblanda sig i saken så som han gjorde, och ehuru denna inblandning var mycket taktlös af honom, och ehuru jag alldeles icke vill underkasta mig hans nycker, är det likväl — likväl så att — den tid kan komma då han för mig skall vara mer än kusin, Hans hand släppte hennes arm och Maria Saxonbury skyndsde in i salongen. Han väntade till hon hunnit in och då, när intet menskligt öga eller öra var nära, sjönk hans hufvud ner mot det kalla staketet och hans smärta utbröt i tysta snyftningar. Allt för säkert hade giftet trängt in i hans hjerta, fastän Maria Snxonbury torde ha varit okunnig derom.