Göteborgsposten – 7 juni 1872, sida 1

anstån. Bref från Stockholm. (Korresp. till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 3 Juni. Det stora stjernfallet häromdagen inträffade temligen oväntadt för de flesta, välkommet för många, men försatte åtskilliga och ibland dessa vår gemensamme vän hr X. i dåligt lynne. Han är, som ni känner, republikan och som sådan är han benägen för att utdöma alla ordnar som af konungar och furstar utdelas; men då i sjelfva det republikanska Frankrike ordnar både utdelas och mottagas, då sjelfva presidenten Thiers nyligen mottagit det nittonde storkorset, så tror jag nästan att hr X. gerna skulle sett om hans namn äfven förekommit i den senaste stjernbilden. Han anmärker emellertid nu att ibland de senast dekorerade förekommer väl många aktietecknare i Stockholms bergslagsbana, i hvilken han äfven är delegare, men ändå icke uppmärksammad. Huru den bästa välmening kan medföra ett rasande resultat, har representanten för Örebro erfarit. Han föreslog vid 1871 års riksdag en betydligt högre bevillning på ordnar och titlar, och förslaget gick igenom vid gemensam votering. Men hvad samme representant i sin välmening icke haft någon den aflägsnaste aning om, inträffade derefter, neml. att K. M:t har befriat alla som erhålla ordnar eller titlar att derå lösa diplom eller fullmakt. Derigenom går staten förlustig en inkomst, som, måttligt tilltagen, sannolikt icke uteblifvit, om ej Örebro-representantens välmening kommit emellan. Alla som besökt Upsala under doktorspromotionen äro genomförtjusta. Festligheterna ha i alla afseenden varit charmanta, vädret ypperligt och den gladaste sinnesstämning har varit rådande. Tilloppet af resande var ofantligt; att alla kunnat få tak öfver hufvudet — många ha endast fått nöja sig dermed — är ett faktum, men huru dervid tillgått är förundransvärdt. Två af mina vänner, som på aftonen första dagen i ordets hela bemärkelse voro husvilla, sammanträffade med några glada studenter på ett kafs, och naturligtvis föll talet på hvar resenärerna skulle logera. Studenterna skulle obeskrifligt gerna upplåtit sina rum och gerna kinesat någonstädes, lika godt hvar — och det måste de i alla fall göra, ty deras rum voro upplåtna åt anhöriga som kommit. Plötsligt utropade en student: Jag skall lösa problemet; dröj här, om en stund är jag åter. Han aflägsnade sig. Triumferande återkom han efter en stund, och yttrade: herrarnes nattläger, jag vill ej precist säga sängkammare, är nu i ordning. Följen mig. De gjorde så och deras nattläger var anordnadt i en — täckvagn, förr tillhörig erkebiskop Reuterdahl, nu en hyrkusk, hvars fru tjenstvilligt arrangerat allt så beqvämt som möjligt för de resande. Äfven staten — Lallt för fosterlandet — hade sin goda profit af festligheterna i Upsala. Bantägen voro i ordets hela bemärkelse öfverfyllda af resande och stor var svårigheten för trafiktjenstemännen att åstadkomma tillräckligt många vagnar. För några tåg måste två lokomotiver anbringas. Det kan nog hända att ingen doktorspromotion kommer att anställas i Upsala under de närmast kommande åren, men säkert om fem år, då universitetets jubelfest skall firas. Det må vara att de som aldrig -tagit graden och icke hysa det aflägsnaste hopp om att kunna taga den i någon riktning värd att lagerkrönas, skola anse en doktorspromotion antediluviansk; men säkert är dock en sådan fest mera högstämd än många andra, tolererade och som gå ut på ömsesidig beundran. I riksarkivet har nyligen en låst och förseglad kista med handlingar af historiskt värde blifvit deponerad för att om 50 år efter Carl XIV Johans dödsdag öppnas. Det är statsrådet grefve Wirsns papper, hvilka arfvingarne sålunda öfverlemnat till staten. De innehålla utan tvifvel vigtiga materialier till nämnde konungs regerings historia och äfven till grefve Wirsåns egen. Den senare var en