Göteborgsposten – 7 juni 1872, sida 1

Rivalerna). Af mrs Henry Wood, fört. till Lordens döttrar m. fl. — Ni kan taga den i stället för den fula som ni har, fortfor miss Saxonbury. Jag har gjort den för någon annan, som ej tycks ha brådt om att komma och taga den; derföre vill jag gifva den åt er. En stark rodnad färgade hans ansigte, och hennes ögon sänktes för den vältaliga blicken från hans. — Huru skall jag kunna tacka er? sade han. Den skall bli för mig en ständig erinran. — Det är en gengäld för den vackra skizz ni gaf mig i går, fortfor hon. Den ni tog i Rom och kompletterade ur minnet. — Ni misstar er, miss Saxonbury. Jag sade att jag ritade den efter beskrifning. Jag har aldrig varit i Rom. Det är ett nöje som skall komma. — Liksom för mig, anmärkte Maria. Jag var der en gång då jag var liten flicka, men kommer ej ihåg någonting af staden. En elak qvinna, till hälften guvernant, till hälften kammarjungfru, som var engagerad för att tala italienska med oss, är allt hvad jag erinrar mig derifrån. Förlidet år och året förut, då vi förspillde vår tid i Tyskland som gjorde mamma mer ondt än godt, påyrkade jag en resa till Rom, men ingen ville lyssna på mig. Jag har en aning om att jag skall finna mig sviken i mina förväntningar, när helst jag kommer att resa; vi göra alltid detta då vi vänta så mycket. — Alltid, alltid, mumlade Raby. — Jag längtar efter att få se de föremål med hvilka s) Forta, fr, N:o 129.