Göteborgsposten – 5 juni 1872, sida 2

Mrs Verner Raby dog. Raby kom i vederbörlig ordning till Eton och derefter till universitetet. En skygg, stolt ung man, åtminstone ingåfvo hans förbehållsamma sätt, förfinade utseende och vanor en främling den föreställningen att han var stolt. Han tillbragte en termin i Oxford och hade just återvändt dit för att äfven tillbringa den andra der, då ett telegram kallade honom till London. Mr Verner Raby hade plötsligt aflidit. Då Raby kom tillbaka till Oxford, var det endast för att taga bort sitt namn från universitetskatalogen, ty hans far hade förstört allt hvad han egde, hade dött i skuld, och Raby kunde ej längre fortsätta sina studier. Mr Raby hade nemligen efter sin hustrus död börjat ett värre slöseri än någonsin och hans affärer råkade i det eländigaste skick. Han hade gifvit Raby ett hem; han hade uppfostrat honom efter sitt stånd, men något mer hade han ej gjort. Han hade ej gifvit honom någon yrkeslärdom; han hade förslösat sin hustrus penningar lika väl som sina egna; han hade ej afsatt några medel för honom till att lefva eller ens fullborda sin uppfostran; han lemnade honom utan hjelp, lemnade honom att strida med verlden