Göteborgsposten – 5 juni 1872, sida 1

son än till och med denna verldens bättre intressen. Om kunskapen härom aldrig kommer till dig förr, skall den helt säkert komma då. Det är för dessa intressen jag vill att du uppfostrar honom. — Min kära du, svarade han i det han återtog sin håntulla ton, denna gång utan alt göra sig besvär med att försöka dölja den, jag skall gifva någon pastorsadjunkt ett visst årligt honorarium mot det att han proppar religion i Raby. Ett moln af sorg passerade öfver hennes ansigte, men hon blickade hastigt ånyo upp för att söka genomdrifva sin önskan. — Det finnes intet jordiskt intresse som kan jemföras med detta: vi lefva här för en kort tid, i evigheten för alltid. Jag vill att du förpligtar dig till att låta uppfostra honom för den. — Så vidt min vilja förmår, skall han växa upp till en riktig engel, anmärkte mr Raby; men hvad beträffar att aflägga ed derpå, får du ursäkta att jag vägrar. Vi skola lemna det här ämnet; det är ett ämne som ej medför något godt för någon af oss. Gossen skall bli uppfostrad på bästa sätt, hvad skulle kunna hindra det? Och sök att jaga bort din modfälldhet, Maria, och laga att jag finner dig bättre då jag kommer hem i afton. — Stanna! bad hon. Jag är här ensam med mitt lidande, min sorg, och vilda föreställningar tränga sig på mig, liksom de tränga sig på oss i drömmen. Detta var en vild, osannolik id6 — att tala med dig om en ed; kanhända var den äfven oriktig. Vill du lofra mig, Alfred, att Raby skall bli uppfostrad i det goda, ej i det onda? Säkert skall du hålla ett löfte till en döende heligt. — Jag lofvar dig, Maria, att det i allt skall bli sörjdt för honom på bästa sätt, så vidt jag förmår göra min vilja gällande. Han vände sig otåligt om under det han talade och lemnade rummet, Hon ropade honom ej tillbaka. Straxt