Göteborgsposten – 3 juni 1872, sida 2

rysliga möte — kom ihåg allting — allt som yttrades af honom, af er och allt som gjordes. Ej en enda menniska mer vet om det, och jag bönfaller att ni håller saken tyst, äfven för er egen hustru tills vidare. — Era önskningar skola efterkommas, miss, sade George Bradstock — jag svär det. Mrs Bradstock kom nu med lineamentet och Bradstock lyftade upp den sårade mannens hufvud och höll det i en passande ställning, under det Ellen gick ut i nästa rum. Hon gick rakt till den byrå framför hvilken Frank fallit; der hängde nycklarne, hans nycklar, hvilka hon fullkomligt väl igenkände, fortfarande från låset. Ellen ryste då hon såg dem! hon förstod tydligt nog hvad Frank haft för ändamål med att i hemlighet begifva sig till södra grindvaktarestugan. Hade hon hyst det ringaste tvifvel derom, fick hon tillräcklig bekräftelse genom upptäckandet af det konvolut, som han gjort till efterapande af det åt mrs Bradstock gifna originalkonvolutet och som halkat ur hans ficka då han sjelf föll. Det låg der på golfvet och Ellen tog upp det. I början genomfor en stråle af hopp hennes sinne, Frank kunde ha glömt värdepapperen och velat bära dem ner till mrs Bradstock samt, då han ej funnit henne hemma, sökt efter det andra konvolutet för att lägga dem i; men när hon slet upp omslaget fann hon att det ej innehöll annat än rent papper. Då förstod hon till hvilket djup af elände och skam Frank Scorrior sjunkit, och hennes mod svek henne för första gången. Hon sjönk i en stol, betäckte ansigtet med sina händer och brast i en flod af tårar. Hon väcktes genom George Bradstocks inträde från det inre rummet.