Göteborgsposten – 1 juni 1872, sida 5

Ilvarjehanda. En falsk spansior. En af våra landsmän som i Spaniens land valt platsen för sin verksamhet har nyligen varit utsatt för ett äfventyr, hvilket visar huru fördelaktigt det någon gång kan vara att inför alla äkta spaniorer kunna ovedersägligen bevisa sig vara intet tecken spanior. En i Barcelona bosatt svensk köpman, hr Wennberg, hade nemligen för kort tid sedan gjort en lustresa till Baleariska öarne tillsammans med sin hustru och en mängd andra passagerare. Vid återkomsten funno de sustresande till sin förvåning, att ingen tilläts stiga i land, och sex timmar förflöto under hvilka denna fångenskap varade. Båtar fulla af beväpnade män omgåfvo fartyget, och omsider kommo polistjenstemän ombord samt begärde att den passagerare som hette Senhor Carlos Gustave skulle framträda. Den som menades var ingen annan än vår landsman, hvilken under bevakning fördes i land och ledsagades till civilguvernörens embetsrum. Orsaken till arresteringen skulle ha varit högst allvarsam om den varit verklig; men lyckligtvis befanns den bero på ett misstag af polisen i Barcelona. Denna polis, hvilken tycks vara begåfvad med den för poliskarlar alldeles öfverflödiga egenskapen af en liflig fantasi men deremot i saknad af den mera nödvändiga naturgåfvan af sundt omdöme, hade nemligen fått i sitt hufvud att hr Wennberg var ingen mindre person än Don Alfonso, broder till pretendenten Don Carlos! Nyheten om Don Altonsos gripande spred sig som en löpeld, och på vägen till civilguvernörens palats begapades fången af en oräknelig skara menniskor, hvilkas ansigten uttryckte den högsta förvåning, utan wifvel deröfver avt en prins af den legitima spanska kungliga grenen var begåfvad med ljust hår, ljuslätt ansigtsfårg och dessutom en ganska försvarlig embonpoint. Sakerligen insägo de flesta af åskädarne genast hvad polisen ej kunde begripa, att det är ett sådant utseende som gör skilnan så stor mellan en falsk och en äkta spanior-. Afven polisen fick dock slutligen ögonen öppna för sitt grofva misstag, ty i samma mån nyheten blef spridd kommo allt flera ansedda personer, tillhörande Barcelonas affärsverlJ, för att intyga att hr Wennberg var lika väl känd i staden som engeln med trumpeten på toppen af tullhuset derstädes, hvilken enligt ett af Barcelonaboarnes favoritskämt påstås blåsa i sin trumpet för hvarje gång en ren ungmö passerar der nedanför. Oaktadt den mängd vittnen som kommo för att intyga hans identitet, blef emellertid hr Wennberg qvarhållen tre timmar, efter hvilken tids förlopp man helt kort underrättade honom om att han fick gå, utan att eng en ursäkt erbjöds honom. — Återstår nu att se om svenska utrikeskabinettet i anledning häraf aflåter en Ånote till spanska regeringen. En sartygsjernväg. Såsom i ett föregående nummer at denna tidning blifvit omnämndt, har af en engelsk ingeniör mr Brunlees ups gjorts en storartad plan för att medelst en jernväg, på hvilken stora fartyg skulle kunna transporteras, åstadkomma en genom staten Honduras löpande kommunikationsled mellan Atlantiska hafvet och Stilla oceanen. Inbjudning till aktieteckning för åstadkommande af det nominella belopp, 270 mill. rdr, som ansetts erforderligt för företaget, har redan blifvit utfärdad i London. Till denna inbjudning är, utom sjelfva prospekten, äfven bifogad en mera detaljerad framställning af mr Brunlees rörande beskaffenheten af den tillämnade jernvägen m. m. Vi meddela ur denna framställning följande utdrag: För att en fartygsjernväg, förenande Atlantiska och Stilla oceanerna, skall visa sig ändamålsenlig är det nödvändigt att den beqvämt kan transportera fartyg om 1200 tons drägtighet och i nödfall kan taga ännu större fartyg. Ett fartyg med 1200 tons drägtighet bör väga omkring 800 tons och ej öfverstiga 200 fot i längd. Jernvägen måste derföre vara i stånd alt bära ett fartyg af 200 fots längd och vägande med last 2000 tons. Den jernvägsvagn på hvilken fartyget skall placeras måste uppbäras af ett mycket stort antal bjul, till förhindrande deraf att tyngden på någotdera blir större än det kan uthärda, och 240 anses vara det antal hjul som behöfves. Det antal skenor som bör vara mest ekonomiskt att lägga i bredd torde kunna bestämmas till sex, och antalet hjul på hvarje skena blir således 40. Hjulen skola vara så anordnade att de ha en sidorörelse då en kurva passeras, och en kurva om 2000 fots radie är den skarpaste som får förefinnas. En dylik vagn är möjlig att konstruera och skall väga 600 eller 700 tons och kosta omkring 360,000 rdr. Då således den totala vigten af vagn, fartyg och last skulle utgöra omkring 2700 tens och antalet hjul vara 240, följer att vigten för Dvarje bjul skulle utgöra öfverhufvudtaget mole 11 och 12 tons; men då det är omöjlig et företa vigten lika på så många hjul. är nalends OR vara beredd på en något större vin. De cÅ kenorne böra läggas 5 fot isär, utgörande en toclbredd af 25 fot. Den bästa grundvalen för denna jernvåg enses vara 30 fots långa, korslagda sleepers. Den erforderliga kraften för att draga vegnen med Isst skall motsvara omkring 270 centner på jemn linie, och något öfver 572 centner på en linie med lutning af 1 på 200.