SKA PerSOHIISHUHETL BO adl KAMTHCVALICnHS KOHunRE med Guds Nåde och hvilken sjelf skrifver sig Rex, börjat utfärda kungörelser, dem alla i djupaste underdånighet läto lända sig till efterrättelse. Från honom utgingo flera i den mest högtrafvande och befallande ton affattade skrifvelser till guvernören, stadens mayor, rådsförsamlirgen, domstolarne, polischefen m. fl. rörande deras skyldigheter för dagen och ingen undandrog sig att skriftligen rulla sig i stoftet för Hans Allernådigste Majestät. Alla bref, proklamationer och öfriga handlingar blefvo införda i stadens tidningar (på första sidan, naturligtvis) och ingen af New Orleans alla innebyggare, dem Han kallade sina trogna undersåter, tycktes våga opponera sig mot Hans visa beslut. Den ryske storfursten Alexis anlände hit just lagom för att bevittna ståten; och lägligare kunde han aldrig kommit för att lära sig rätt förstå arten af den hyllning, som egnats honom af den stora republikens folk! För att gifva läsaren en riktig föreställning om huru långt skämtet drefs, vill jag meddela följande utdrag ur ett n:r af Nerw9 Orleans Times som utkom på Lördagen före karnevalen: , Hof-Journal. Det lugn, som förebådar stormen, rådde i går i det kungliga palatset. — — Förmiddagen tillbringade Hans Majestät i sina enskilda rum, endast lemnande audiens åt några lojala damer, hvilka önskade åtskilliga upplysningar rörande de kungliga färgerna för att ej på den stora dagen ofrivilligt göra sig skyldiga till något misstag och derigenom ådraga sig den Höges onåd. En timme på eftermiddagen upptogs af ötverläggningar rörande mottagandet af den ryske fursten; och Hans Majestät, som förstår alla språk, dikterade följande bref att tillställas Hans Kejserlige kusin vid dennes ankomst till residensstaden: His ROYALOVITCH HIOHNESSOFE THE KinG of Tee CARNIVAL. Officia llyvele omest one vorle ansh isroy alcous inth emostp uiss ant DUKE ALEXIS ALEXANDROvITrOH ROMANOFT andvi Ilh o Idaspe ciala udie ncef orh Isrece pti on atsu nse ton Mardi Gras. REXC. Hvad säges om detta? Hvem kan tvifla på att det var med blandade känslor den ryske kejsarsonen mottog en dylik helsning redan vid sitt landstigande! — Också läses i Picayune, som nu upplefvat sin 36:te årgång och har den ojemförligt största spridningen och det högsta anseendet inom staten, nedanstående betraktelser: Det kan anses såsom ganska märkvärdigt att en son af den största aristokraten i Europa så valde tiden för sitt besök i vår stad, att han fick blifva vittne till, hurusom Hans Majestät, vår och karnevalens konung, uppträdde i all sin glans för att erkännas vara den störste bland de stora. Denna händelse må prins Alexis tacka för anblicken af otet sållsamt skådespel, som han troligen aldrig mer skall se uppfördt, och han har derjemte fått en lexa, som han måhända aldrig skall glömma och hvilken kan bli både honom sjelf och andra till nyttak. — Under fortgången af festen hade prinsen sin plats på en för honom och hans sällskap utanför stadshuset anbringad plattform, rikt smyckad med flaggor, guirlander och kinesiska lanternor och härifrån såg han den märkvärdiga processionen, med kungen och hans kostligt utstyrda följe tåga förbi. Senare på qvällen besökte han teatern och lär der, enligt tidningarne, ha fallit ur rollen och visat trumpna miner. De närvarande bjödo till så godt de förstodo att fägna den höge gästen, men deras fasoner kunde ej falla honom i smaken. Tjmes omtalar att då de som lyckades komma honom närmast, räckte honom handen sedan de blifvit presenterade, gjorde han en tvär knyck och behöll envist sin högra hand under västuppslaget. Men man får ej undra så mycket derpå, ty denna dag hade ju gifvit honom icke så få skäl till misshumör. Så hade t. ex. i festtåget insmugit sig en vedervärdig negerfigur, som gick arm i arm med en kärring och hade 6 negerungar i släptåg. På mannens rygg var fastsmetadt ett papper, på hvilket med stora bokstäfver stod skrifvet: The Grand Duke and his Family (Storfursten och hans familj). Intet upptåg anses denna dag vara för djerft. — Ett rykte, ehuru af vissa lätt insedda skäl ännu ej upptaget i tidningarne, har på de senare dagarne blifvit allt allmännare trodt, och detta påstår att, då prinsen i Tisdags utträdde ur hotellet, råkades hans ansigte af en tuggbuss, med fart kastad af en i mängden. Denna berättelse vinner stöd af den omständigheten att här, några dagar före prinsens ankomst, distribuerats en mot den ryske kejsaren förnämligast riktad flygskrift, som lifligt skildrar det olyckliga Polens öde och hvilken författaren, en polsk flyktiog, säger sig ha skrifvit med sitt bjerteblod. Jag har sjelf sett ifrågavarande bok, men tidningarne ha äfven härvidlag iakttagit tystnad. Ett uttryck för den allmänna meningen med hänsyn till det sätt, på hvilket den furstlige personen under sin vistelse i Förenta Staterna borde bemötas, torde annars kunna finnas i ett yttrande som jag hörde af stadens högste styresman, mr Flanders, långt innan det blifvit beslutadt, att prinsen skulle utsträcka färden ända till Södern. På frågan: har ni tänkt på — — -92 Aa or SL AY Aät3—