och det finnes verkligen ingen anledning tili att nu omtala förhållandet för dig. — Godt, sade Frank Scorrier med ett kort skratt; du och mrs Bradstock göra upp sakerna alldeles som det behagar er. Omtala det eller omtala det icke, alldeles som du vill. Gaf du henne paketet? — Ja, sade Ellen, hon har tagit det med sig. Jag hade ej tid att gifva henne mina slutliga instruktioner rörande mr Barnstaple. Hon skall komma hit i afton för att mottaga dem och afreser i morgon. — Komma bit i afton, skall hon det? sade Frank. Vid hvad tid skall hon komma? — Så snart det blir mörkt. — Och hon har fått paketet? — Ja, hon har tagit det med sig. Jag har aldrig kännt mig mera lättad än då jag såg det i hennes hand och hon gick ut ur huset. — Nå väl, du har fått din vilja fram i den här saken och följt din Londonerväns råd; skylla derföre ej på mig om utgången ej blir god. — Den måste bli god, Frank. Hvarföre skalle den ej det? — Åh, jag är väl ej skarpsinnig nog för att kunna säga någonting om saken, sade han med ett hånfullt leende. Då två sluga lagkarlar gifva sitt råd, tillhör det ej en sådan man som jag är att säga någonting deremot. Jag har utfört min roll, så att hvad mig beträffar så är spelet slut. Med dessa ord lemnade han häftigt rammet. Tårarne stodo Ellen i ögonen då hon såg efter honom. — Gud gifve att förändrade förhållanden och en förändrad vistelseort måtte åstadkomma en ändring äfven hos honom! sade hon. Jag har aldrig sett honom sådan förr. Hon satte sig derefter ner för att skrifva det bref som mrs Bradstock skulle medföra till mr Barnstaple. Emellertid hade Frank Scorrier gått in på sitt rum