Göteborgsposten – 31 maj 1872, sida 1

— Du bör fullkomligt väl veta att jag ej skulle samtycka till att några steg toges som kunde föra dig i den ringaste fara, Frank. — Ej med vett och vilja, det vet jag allt för väl; men du kunde ha gjort det dig ovetande. Till hvilka åtgärder har du samtyckt, om jag får fråga? — Jag har ej handlat af egen drift, sade Ellen; jag har rådfrågat mr Barnstaple. — Naturligtvis, sade Frank. Jag förmodar att han skall anlites vid hvarje handling i vårt kommande lif; men kanhända att du skall föredraga mr Durston? Blodet rusade till Ellens kinder och hennes ögon blixtrade. Hon stod i begrepp att säga något, men hejdade sig och dröjde några ögonblick innan hon yttrade: — Det är föga reson i detta, Frank; du är rädd för hvad jag gör på egen hand, och dock kommer du med anmärkningar emot att jag begär råd. Men jag har gjort det nu och lofvat att rätta mig efter det. — Och hvad har du lofvat? — Du sade mig att du vid ditt sista besök i Lon: don förskaffat dig coupons och andra säkerheter, i hvilka du förvandlat de olycksaliga penningarne, och att du hade dem här? — Nå än sedan? — Dessa värdepapper måste af dig öfverlemnas till mrs Bradstock. — Mrs Bradstock — — Afdryt mig ej. Hon skall föra dem till Blaken Bank tillika med ett anonymt bref, med hvilken hon skall vara försedd och hvari meddelas att den person som bortförde skatten önskar återställa densamma och begagnar henne såsom medel, på det hon måtte erhålla den belöning bankirerna kunna finna sig befogade att gifva för deras egendoms återställande, hvilken belöning skall vara ett slags ersättning åt henne för allt det oförtjenta lidande hon genomgått, såsom beskylld för att ha tillegnat sig skatten.