Göteborgsposten – 30 maj 1872, sida 2

från Utlandet. Om den s. k. Alabamafrågan möjligtvis skrider hän mot en lösning, är det dock visst, att hon ännu befinner sig ganska långt ifrån en sådan, i det ännu åtskilliga stadier skola genomgås. Då lord Granville å engelska regeringens vägnar föreslog Washingtonskabinettet, för att bereda detta en möjlighet att komma ifrån sina anspråk på en direkt ersättning, att man skulle till Washingtonsfördraget foga ett por särskilda tilläggsartiklar, beslöt presidenten Grant, emedan han ej ville kompromettera sig genom att underteckna någonting med England, innan han var fullt säker om att för sig ha två tredjedelar af senaten, att förfråga sig härom hos denna senat och remitterade derför dit de af England föreslagna tilläggsartiklarne. Senaten återigen hänsköt desamma till sitt utskott för utrikes angelägenheter, hvilket enstämmigt afgat ett för dem fördelaktigt betänkande, dock med några ändringar uti ena artikeln. Ettersom kongressen i detsamma ajournerades, beslöt senaten att likväl i en hemlig sammankomst förhandla om saken. Denna sammankomst varade länge och afbröts, utan att något bestämdt beslut fattades. Då senaten ett par dagar derefter åter kom tillsamman, antog den med 42 röster emot 9 tilläggsartiklarne, med de af senatsutskottet föreslagna ändringar. Af senatens 72 medlemmar hade således endast 51 infunnit sig för att rösta och 21 uteblefvo. Senatens beslut har af Grant blifvit meddeladt engelska regeringen för att erfara huruvida hon vill medgifva de af senaten gjorda ändringarne i hennes förslag, under det presidenten sjelf icke uttalat ett ord om sin egen åsigt rörande frågan. Enligt Gladstones förklaring i engelska parlamentets Underhus, har engelska kabinettet vid ett sammanträde diskuterat ofta nämnda ändriogsförslag, men likväl icke då kunnat komma till nägot beslut. Gladstone sade dock, att den engelska regeringen icke skulle dröja med att afgifva sitt svar. Men vårt telegram för gårdagen hade ingenting att förmäla om den vigtiga omständigheten, huruvida Gladstones kabinett skulle vilja antaga förslagen eller icke. Att frågan är högligen tvistig framgår deraf, ati det engelska kabinettet icke kunnat vid en sammankomst enas om sitt beslut. De föreslagna ändringarne skola gå bra långt, om engelska regeringen icke finner sig kunna antaga dem, eftersom hon anser sig sjelt så nära bunden vid hela frågans lösning, att den närvarande ministrens vara eller ickevara är deraf helt och hållet beroende. Antagligt är derför, att regeringen antager dem. Gör hon deremot några nya ändringar, så skola dessa återigen underställas senaten, och som har att pröfva dem. Antager hon dem återigen, så kommer Grant sannolikt att ratificera Washingtonsfördraget med dess tilläggsartiklar, hvarpå engelska regeringen skall göra detenmma. Men innan ratiffkatjonerna få vex