Göteborgsposten – 29 maj 1872, sida 2

Frän Utlandet. Sedan fråga blifvit väckt om, att man skulle vilja ha general Wimpffen ställd inför krigsrätt, på grund af hans delaktighet i kapituleringen vid Sedan, var det naturligtvis kejsar Napoleons pligt att uppträda, alldenstund kejsaren just var den, som gaf befallning om kapitulationen, då han fann all utsigt till räddning omöjlig, äfven om han skulle följt Wimpffens råd, att sätta sig i spetsen för trupperna och söka att bryta sig igenom fiendens leder. Napoleon har ock låtit i de bonapartiska tidningarne införa följande sårifvolse: Till herrar befälhafvande generaler för armekårerna i Sedan! General, ansvarig enligt kejsardömets författning inför landet, godkänner jag ej någon annan dom, än den som nationen skulle i vederbörlig ordning tillspord afgifva. Också tillhör det mig icke att bedöma den berättelse, som lemnats af den för undersökning at Sedans kapitulation tillsatta kommission; jag inskränker mig till att erinra de förnämsta vittnena till denna katastrof om den kritiska ställning, i hvilken vi befunno oss. Ärmen har under hertigens af Magenta befäl på ett ädelt sätt uppfyllt sin pligt, den har kämpat med hjeltemod emot en bubbelt så talrik fiende; då den kastades tillbaka mot stadens murar och in i sjelfva staden, betäckte 14,000 döda eller sårade det stridsfält, på hvilket jag sett er strida. Ställningen var förtviflad. Eftersom arm6ns ära var räddad genom den tapperhet, som den utvecklat, utöfvade jag då min pligt som suverän, i det jag gaf befallning om att hissa parlamentärflaggan, och jag återfodrar högt ansvaret för denna handling. Uppoffringen af 60,000 man kunde icke rädda Frankrike, chefernas och soldaternas sublima hängifvenhet skulle varit gagnlös. Vi ha således lydt en grym, men oafvislig nödvändighet: den har krossat mitt hjerta, men lemnar mitt samvete lugnt. Var, general, öfvertygad etc.... ij Napoleon. Camden place, d. 12 Maj 1872. Denna skrifvelse, hvars värdighet såväl som klokhet man icke kan förneka, bemötes med hån af den antibonapartiska delen af pariserpressen. Sjelfva le Temps, som i andra asseonden är moderat, men i detta frenetisk, yttrar: I afseende på de förklaringar, som mannen från Sedan tillåter sig att göra, i afseende på hans löjliga förmätenhet att vilja afböja undersökningskommissionens uttalande om kapituleringen vid Sedan och att derom begära en formlig plebiscit, så visa de ännu en gång, hvilken naiv oblyghet och äfventyrligt effronterie, som karakterisera personen. Det är likväl i sanning icke med dylika yttranden, som man nedgör bonapartismen i Frankrike. Också säger en korresp. från Paris till ÅKöln. Zeit., att kejsarens uppträdande otvifvelaktigt måste bli af den gunstigaste verkan inom armen; desto heldre som det sker vid en tid, då genom de mest olika undersökningskommissioner, genom Bazaines process och dAudiffretPasquierts anklagelser armens emutstvätt sköljdes på öppet torg och republikens regering i viss mån ifrade för att till hvad pris som helst i samtidas och efterkommandes ögon misskreditera ställningen inom Frankrikes arm6. Att Napoleon III just nu trädde inom skranket för generalerna, att han frisade dem från allt ansvar, mäste räknas honom till högt beröm i de redan så uppretade militärkretsarne, och dertör förtjenar den beräkning, som dikterade hans uppträdande, all uppmärksamhet.